Aftonbladet – 2 juni 1864, sida 3

så osannolikt, min herre, att jog ej ens skulle tro det om ni älven medförde skriftligt bevis derpå, undertecknadt af henne! vfför har ni ett sådant bevist, sade han med köld. Och han räckte mig ett bref. Jag fick en så våldsam bjertklappning Ott jag knappt förmådde hälla mig uppe. Läs, läs! sade öfversten. Jag vågade knappt öppna brefvet. Utanskritien var till mig, stilen Dianes. Oiversten betraktade mig skarpt: han tycktes vilja intränga i mina tankar. Jag samlade allt mitt mod, bröt sigillet och läste desea rader: tJag har varit djupt bedröfvad, min käre Andrå, öfver den stränga dom era läkare fällt, och jag gjuter bittra tärar d tanken på att ni är ensam långt skiljd från o men denna hårda pröfning onses ound lig. Andre, jag Pesvär er, underkasta er familjerådets beslut, och gör mig ej den sorgen att taga något förhastadt steg, då några månaders tålamod och doktor Sehultz omsorger, för alltid skola beiria dem som älska er för den fruktan de hyst ci fromtid. Jag behöfver allt mitt mod för ati kunna tala så till er; men jag hoppas at ni lyssnar till ett räd från den ullgine vännen Diane. P. 8, I vår skall jug komma och tacka er för er medgörlighet. Jag visste ej hvad jog skulle tro. Mit hjerta uppreste sig emot mina ögons vilt nesbörd. äGenom hvilken tortyr har ni oftvingat henne detta bref?t sade jag slutligen. ENej! det är icke från hennel? -Hvarföre icke om jag fär fråga? Hyarföre?t upprepade jag harmsen. Der före att det tr omögligt. derföre ott...t