Aftonbladet – 1 juni 1864, sida 2

ordom varit det i marklaud och öresland. Denna sednare fördelning betecknade, som bekant, det ärliga utsädet, då fyrklandet leremot skulle ange taxeringsvärdet. Hvarje tyrkland kunde bestämmas till 1000 rdr rmt, och behöfde i sådant fall mindre delar än tiondedelar icke utföras, enär jordegendom af mindre värde än 100 rdr sannolikt icke torde förekomma. Sålunda kunde taxeringsgden å all fastighet äfven utgöra jordebeken. Denna behöfde endast jemte egarens nemn upplaga egendomens namn och nummer, antalet fyrkland, som åfven angaf taxeringsvärdet, samt arealen af inrösningsoch rösningsjord , hvilka anteckningar lemnade alla de upplysningar, som om egendömens beskaffenhet kunde behöfvas. Under förutsättning att en lika jordnatur blefve införd, och att hvarje jordegare billigtvis kunde åläggas att låta uppmäta och a karta lägga sin egendom — en förpligtelse som ingalunda kan anses vara mera dande mot den fria eganderätten, än den som nu enligt skiftesstadgan åligger hvarje d elegare i ett skifteslag — skulle erforderlica materialier inom en icke särdeles afen tid för alla dessa anteckningar kunna erhållas. Företrädet af dylika upplysni gur framför de intetsägande, som Jlenmas i vira nu vanliga jordeböcker, ligger så för öppen dag, ätt något vidlyftigare ordande derom icke behölves. Den noggrannhet, hvarmed taxeringsvärdet efter nu gällande bevillningsförordning äsättes all egendom, är en säker borgen för yrklandens öfverensstämmelse sinsemellan. Skulle äfven någon alvikelse deri för något är inträfta, bör en rättelse ett annat år lätt kunna åstadkommas. Hufvudsaken är, att afkastningen af em jordegendom bestämmes såsom den enda giltiga grunden för dess taxering. Då man velat bringa å bane injrandet af en lika jordnatur, har man alltid bemötts med otaliga invändningar. De svårigheter, man uppstaplat, hafva dock alltför starkt slägttycke med de obotlärdigas förhinder, för att kunna bestå inför en lugn och opartisk pröfning. Vi hafva i det föregående visat, alt frälset, utan att dess på privilegier eiler riksdagsbeslut grundude ättigheter trädas för nära, kan och bör åläggas en mot rusttjenstskyldigheten fullt svarande bevillning, samt att deremot kronooch skattehemmanen böra tillgodonjuta en i förhållande till deras beskaffenhet lämpad, af behofvet ytterst påkallad lindring i sina skattebördor. På detta sätt skulle, om rättvisa och billighet finge göra iz gällande, kunna tillvägabringas en likt i beskattning älven at jordegendom, i immelse med hvad som nu eger rum med bergsbruk, qvarnar och andra egendomar, samt en lika jordnatur sålunda kunna infö Mangen torde anse en dylik omstöpning af värt invecklade skatteväsende allttör radikal, och att man bör göra början med nägra partiella förändringar?, innan man gär till botten af saken. Det torde dock förhålla sig härmed som med represenlationsreformen, all alla lappningsförsök blott ära imisslyckade palliativer, som väl till en tid kanna undanskjuta sjeltva hufvudfrägan, men dock slutligen skola stranda mot en upplyst nationalvilja. Arhundradens e renhet ådagalägger ovedersägligen, att en adamälsenlig skatteförenkling icke är möjlig, om man by eger densamma på den gawla vittrade grunden och utförer den på det ätt, som: nu är föreslaget. Man bör således icke längre draga i betänkande alt taga u: steget fullt och, med förkastande af denna redan för sekler tillbaka utdömda, bedrägliga grund tillgodogöra sig en nyare tids erfarenhet, som bättre och säkrare leder tili nålet.. Någon tvekan härutinnan bör icke aa rum, älven om beräkningen af räntorna for de olika jordnaturerna eller för hemmanen sinsemellan icke skulle kunna ske med den mikroskopiska noggrannhet, vid hvil ken man hittills lat en så stor vigt, men m ingalunda står i något proportionerligt hä!tlande till den tid, de fter och de omkostnader man offrat derpå. Förundera a förbisett, alt, ju mera man fördjupat ett k af onödiga formaliteter, desto r man aflägsnat sig från sjelfva måju borde vara en förenkling så väl al beskallningsväsendet som uf uppbördsoch redogörelseverket. Vi inse mycket väl, alt våra nu uttalade åsigter i detta änme skola finna föga geuklang på flera håll. Slentrianen och intressena skola nog i korus höja sin röst mot den brådstörtade reformplan vi framlagt. Och detta skall på intet vis förvåna oss. Vi unse det tvärlom helt naturligt, att så il de, hvilka på det för handen varande ;renklingsarbetet nedlagt mycken och sorg g möda, som äfven de, hvilka i den tntydda reformen tro sig varsna en fara för ;na fördelar, skola enstämmigt uttala sin kastelsedom deröfver. De skola helt säkort förklara, att det är ett mycket lätt och bodvämt sätt att uppnå det störa målet: all jords lika beskattning, om man blott helt impelt droger ett streck öfver hela det vidlyftiga jordeboksväsendet med sin: ränior, mantal, olika jordnaturer och ullt det föråldrade trassel, som deraf uppkommit, utan att man så noga bekymrar sig huruvida de häfdvunna skiljaktigheterna hemn och skattdragande emellan blifva på t beräknade eller genom en fullständig liqvid uppgjorda. till de intresserade parterömse: belåtenhet. Vi skulle kupna