Aftonbladet – 1 juni 1864, sida 2

tan utt man eger någon rimlig utsigt, uti letta mödosamma arbete leder till ett, vare ig för staten eller de skattdragande tillredsställande resultat. Se här i korthet rågra detaljer deraf Så väl sjelfva förarbetet vid jordeböckervas upprättande som deras slutliga granskning ombesörjes ar ett för detta ändamål nrättadt embetsverk, det under kammar kollegium lydande Jjordebokskontoret, hvars personal utgöres af ett kammarråd såsom chef och föredragande, tre kamrerare, s revisorer ochen registrator. De från hela riket inkommande räntefö vandlingsuträkninsarne granskas och jemföras med äldre och yngre jordeböcker. Förekommer dervid nåon den allra minsta skiljaktighet eller anmärkning, så författas deröfver ett memorial, som får rang, heder och värdighet af ett särskildt mål och inregistreras under sitt nummer i diarium. Målet föredrages derpå kammarkollegium, remitteras vidare till konungens befallningshafvande för inhemlande al vederbörandes förklaring, återgår lerefier till kollegium, handlägges ytter pare i jordebokskontoret, måhända äfven i trkivarickontoret, och, om det vill sig riktigt väl, underkastas det vigtiga målet derjemte en och annan återremiss, innan det återkommer till kollegium, för att der slutligen pröfvas och afgöras. Hvad tror man väl, att ett så inveckladt mål kan angå? Jo, måhända en s. k. kungshäst, värd tre öre rmt eller ännu mindr några olikt skrifna namn efte. På detta sätt lärer antalet af dylika riksvigtiga mål under sistl. år uppgått till nära 1400. Hvad vinner nu staten genom detta oerhörda arbete och dermed förenade kostnader? Åtminstone ingen förenkling i vårt intrasslade jordeboksväsende, utan snarare blott en ökad vidlyftigket deri. Utom den samla jordeboksoch hemmantalsräntan samt olika jordnaturer, kronotionde i kubikfot, kannor och tum, äfvensom rotering och jordeboksmantal ned sina bråkdelar, skola jemväl såsom något nytt nu antecknas rusttjenstpersedlarne ö å frälsehemman till deras amla värden i marker, öre och penningar. Denna i i alla andra räkenskaper för hundra år sedan afskaffade mynträkning kommer sålunda, enligt vederbörandes välvisa beslut, att ännu i århundraden figurera ijordeböckerna. Och hvarföre? Jo, för att kontrollera den obetydliga rusttjenstbevillningen, som utgår af frälsehemman med trettio öre rmt för hvarje rustijenstmark och belöper sig till vid pass tre, fyra å fem rår pr mantal. Likaledes kommer den nya jordeboken att innehålla anteckning om alla från hemman gjorda alsöndringar med deras afgäld till stomhemmunen enligt 1827 ärs förordning, ehuru lestämmandet af denna afgäld efter skaltläggningsgrunder, på sätt nyssnämnde förtattning stadgar, omöjlig t låter sig göra annorlund a än blott på måfå. Det framgår k arligen af allt detta, at! man tyckes för everdelig tid vilja bibehåll oc rättmätigt öfverklagade, i sig ejellva så ocfterrättliga grunderna för jord beskattningen i vä irt Jand. Man kan i sådant fall icke nog beklaga, att skatteför enklingsfrågan blifvit af rikets ständer behandlad på ett sätt, som i viss mån kan rättfärdiga det ahbderiti förhållande, som i det föregående blifvit antydt. Genom bibehållande af persedelräntorna och föreskriften om vissa prestationers utgörande in natura med dertill hörande upp lingsskyldighet m. m., har väg för en tidsoch ändamälsenlig sling, eller rättare rö änteförvandling, al beholvei så högeligen påkallad. Svenska jordbruket, som behö ver all möjlig lindring och uppmuntran, kommer: sålunda fortfor ande alt a sina skattebidrag på detta tryckande, odiösa sätt. som tyckes vera denna näring ensamt förbehållet, så mycket hämmar dess utveckling och står i så fullkomlig disharmoni med den svenska industriens beskattning: ! det alt vår tid i allmänhet utmärker sig för ell strälvande efter enklare och ändamaäls enligare former i admirstrationens alla grenar, visar sig inom det kamerala områd en stognatior ruttenhet, lika förvånande som Lek ärd. Pedanteriet i former har här gått så längt, att då reformer nå con gång komma i Fråga, blifva de, i stället för verkliga framsteg, snarare motsatsen of hvad som äsyftats. Det är sannerliger hög tid, att en fullkomlig omstöpning vårt utlefvade kameralväsende bring bane. 1 itt närvarande antediluvianska sick påminner det nog mycket om ett kiucsiskt åskådningssätt, för alt längre kunna tolereras sådant det är. Den skaltdragande allmänheten har så mycket större och rättmätigare anspråk på en genomgripande reform härutinnan, som den just för fören lingar inom denna förvaltningseren gjort de betydligaste uppoffringar. Man behölver numera icke på så längt häll söka efter en ledtråd för ett bättre och lämpligare sätt alt beskatta jordem då en vod anvisning dertill lycklietvis står alt inna i de nya kommunalförfattningarne. Enligt dessa bestämmas och uttaxeras så il kommunalafgifter som landstingsmedel på ett bäde enkelt och rätt ätt. Det vore önskligt. om rikets ständer icke lemnade denna anvisning obegagnad, Ville nan med ledning deraf antaga samma srund för beskattningen af jordbruket, som för andra näringar, nemligen det uf Sr sn