Aftonbladet – 1 juni 1864, sida 2

skulle svika! Då vore sllas deras tycka förbi. Jag kämpar modig Ack! jag känner det: jag har uttömt mina säkraste hjelpmedel och likväl blöder ännu detta hjertas sår, liksom första dagen då jag såg det. Det olyckliga fröet ligger för djupt i hans själ och det skulle behöfvas en at dessa blixtar. rötterna upprycka det, ty. del, min vän! ju mer jag tuderar, desto mer firner sju mer jag ML vansinnet L oundvikligt tt jeg sjell endast blilvit räddad deri. in, gerxom dessa djupa hjertesorger, som icke lemnat mig känsla för något annat i erlden än Diane. Hvad har jag att frukta, jag som icke har någotatt hoppas? En gång tviflade också jag, likasom Schultz nu, men å var lifvet gludt och skönt äfven för mig! Nu, hvarlöre skulle jag frukta vansinnet? skulle kanhända då kunna glömma. essa ord visa dig Wilhelm, huru trött j är. Om jag trodde mig ifva Schu i g icke åt sitt intet återgifva denna kropp, som blott känner att den lefver, genom smärtan af de spikar, som fästa den vid dess kors! Men j g måste glömma denna motgång, om jog skall kunna återtega min berättelse, in morgon vaknade jag säledes i en cell i doktor Schultz hus. trodde i bi jan att allt det förflutna varit en dröm, Min gumle Fritz var hos mig: han hade komniit under natien. Han sede mig att min förmyndare degen efter min afresa lätit genom Martin tillställa honom befallningen at: hps herg de Jonval i Carlsruhe sommaniräfla med mig, Om Diane visste han ingenting. Bastion bade troligen misslyckats 1 sina forskningar. Min första topke va att försöka ig, Doktorn evmäldes nu. Vid första ögonkastet var det mig Jätt ett se det han blygdes öfver den afskyvärda roll han måsie spela inför mig. Han till och med förekom mina rättvisa klagomål Å i i i