Aftonbladet – 30 maj 1864, sida 2

TPDiee DERA Bet oi PR JV ME SN bara ville slå alla eröfringsider ur hufvudet. Enligt det svar som Y konung Wilhelm har gifvit på grefv Arnim-Boitzenburgs adress, är det likväl mer än tvifvelaktigt om Preussen släpper sitt byte, och lika osannoligt är det att Frankrike skall gå in på Danmarks sönderstyckande, med mindre än att styckningar företagas på andra tällen, hvilka Tyskland borde vara den siste att framkalla ; men tyskarne vilja nu en gång så gerna tro att drömmen om ett chleswig-Holstein ändtligen en gång skall blifva en verklighet, och derför fara de helt hastigt förbi de hinder som resa deremot. Efter deras förmenande v nader sig allting i verlden om Schleswig-Holstein, och de va absolut hafva det så att allting skall sig till dess fromma. Händel kull tvinga Preus ifva sina eröfringsplaner. Österrikall till slut nödgas bita i folkomröstningens sura äpple, England kan icke vara betjent med att sätta sig emot ett sådant afgöraude, Ryssland skall vara ur stånd att upprätthålla Londonstraktaten när alla andra makter lemna den i sticket, kejsar Napoleon önskar ingenting högre än att tyskarne må få alla sina förhoppningar uppfyllda, och Sverge-Norge är en noila, hvars mening icke kommer i frö Så lyder Tesonemanget i de idningarne, och sjelfva Nordd. Allg ng, som ändock fäster uppmärksamheten på att det ännu är för tidigt att ropa victoria, kan icke låta bli att uppgifva såsom ett faktum att Tyskland i allmänhet har bättre utsig ter nu än förr. Och till allt detta är en artikel i le Constitutionnel skuld! Det anses nästan som en afgjord sak att le Constitutionnel har för evig tid förpligtat kej sar Napoleon till att blifva stående i lust och nöd med Schleswig-Holstein, och det är kuriöst att se huru han öfveröses med smicker, i stället för att tyskarne förut funno. sitt nöje i att skildra det franska kejsardömet som den ruttnaste och mest omoraliska despoti som verlden någonsin skådat. Man medger att den allmänna meningen i Frankrike vbetingadt står på Danmarks sida, men desto mera prisas kejsaren för att han höjer sig öfver silt lands ovärdiga fördomar. Det offrades knappast mera rökelse för Napoleon I när hela Tyskland kröp för hans fötter, än nu för hans brorson. Isynnerhet tämmes lyran högt till lofsjungande af Napoleon H:s oegennytta och känsla för det rätta. Den syndiga menniskan har visserligen en gång tänkt på att få några qvadratmil vid Rhen i utbyte mot Schleswig-Holstein, men han ser nu att det ej kan lyckas, då hela det mäktiga Tyskland som en man motsätter sig en sådan handel, och derföre skall han utan invändning finna sig i alt tyskarne få sina rättmätiga ansp åk uppfyllda. Glädjen störes dock något genom tanken på utt det kan ligga något obehag bakom detta makalösa tillmötesgående fran Frankrikes sida, och en och annan varnande röst höres i denna syftning, men de förklinga under det allmänna glädjeropet öfver att segern är vunnen. Den en da märkbara afvikelsen från jubelkonsertens harmoni är det obehaghga intrycket al att Monitören har u plagit ur Neue Preuss. Zeitung? en artikel, vari utvecklas hurusom Danmarks ölverlullande går ut på att kulva först den danska demokratien och sedan den tyska. Sjelfva arne kunna begripa att den oficiella anska tidningen ej kan ha halt i sinnet att öka deras Sopulsritot hos fransmännen genom att meddela denna artikel. Men huru skall saken då förklaras, sedan kejsar Napoleon med klingande spel gålt öfver i det schleswig-hols teinska lägret? Jo, på det enklaste sätt i i verlden, efter Köln. Zeit. förmenande. Den stackars Monitören är icke så sällan pinad af brist på spaltfyllnud: ifrågavarande dag återstod ett stort tomrum att fylla, och så redaktionen fversälta den första tyska artikel hon fick tag uti. Det var bloit och bart en slump att det blef en artikel i Neue Preuss. Zeit. och ej it. ex. Köln. Zeitung. Den förtjensten måste man tillerkänna tyskarne alt de låta sig nöja med litet när fråga är om att resonera bort de fenomener, som förmörka 7Schleswig Holsteins? utsigter. T.