Aftonbladet – 30 maj 1864, sida 2

och likväl perlade svetten från min panna. Fritz sof redan och jag ville icke väcka honom. Inom några ögonblick hade jag ömsat kläder. Jag fyllde mina fickor med allt det guld jag egde, tog mina pistoler och begaf mig till stallet. Min stackars Roll låg utsträckt i sin spilta; vid mina smekningar och liga tilltal upplyfte han hufvudet, men I snart tillbaka. Jag väckte en af stalldrängarne och befallde honom framdraga min tilbury ur vagnshuset, hvarefter jag sjelf började påsela min snabbaste trafvare. Emellertid märkte jag att stalldrängen icke rört sig ur stället. Jag trodde att han ånyo insomnat och närmade ig för att skaka honom ur sömnen. Jug honom fullkomligt vaken. eHörde ni ej hvad jag sade? frågade jag. Åhjo, herr baron, svarade han; men det är icke värdt ni gör er besvär, ty vi äro förbjudna att lemna ut någon häst åt er.4 sOförskämde! utbrast jeg; lyd eller! ... SDet är omöjligt, herr baron; grefven skulle köra bort mig. Jag var ej i lynne att låta leka med mig: jag fväpunde mig med en piska, försedd med blyskaft. Stig upp! sade jag. Han vågade ej göra någon invändning utan klädde sig skyndsamt, under det han ropade på en af sina kamrater, hvars sänglats var på andra sidan af stallet: Oh! Pierre, hör du då ej?X Jo, svarade den andra, jag kommer. Jag hade emellertid fortsatt att sela på hästen, men just som jag spände i det sista spännet, ställde sig de båda drängarne framför mig, med hvar sin högaffel i handen. tHerr baron, började djerft den som förut vägrat lyda mig, vi kunna ej tillåta er taga någon häst ur stallet. Denne är min, och jag tager honom, svarade jag. ?Jag ber er, herr baron, sade Pierre, tvinga oss ej att hundla orätt: vi måste f