Aftonbladet – 28 maj 1864, sida 2

med fredliga medel ådagalagts, mäste vi tvärtom ha den största uppmaning och rätt att genom krigets förnyande göra dem den allvarliga frågan, om de vilja uppfylla de förpligtelser, som ålagts dem genom den roll de ätagit sig; om de vilja tillåta att våld och orätt a göra folkens öde; om de anse de mindre slaternas rätt till oberoende existens vara en föråldrad fördom. Besvaras frågan så som hittills; iåter Europa och isy nnerhet England det ostraffadt ske, som det sjelf förklarat vara orätt; låter det fördrag, som det sjelf inledt och afslutit, slitas i stycken; låter det högtidliga garantier trampas under fötterna — ja, då återstår för Danmark ingenting annat, än att, sedan det utstått kriget tills dess krafter uttömts, mottaga den Tred Tyskland vill förunna det. Men denna fred kan det då erhålla genom direkta förhandlingar i Wien och Berlin, och det är ingalunda gifvet, alt den skall bli sämre än den, som under dylika omständigheter ernås i Lon don genom de neutrala makternas bemedling. Förödmjukelsen blir deremot mindre, om den orätt, som vi lida, icke erhäller europeisk sanktion; vår rätt att utertaga hvad vi förlora, om det någonsin blir möjligt, skall åtminstone vara förbehållen !? Feedrelandet? uttalar sig derefter gillande angående den förklaring danska rege ringen tros hafva afgifvit, att Danmark på intet sätt vill eller kan a från sin rätt till Slesvig, och att Ty ds anspråk endast kunna afse Holstein och Lauenburg.