Aftonbladet – 28 maj 1864, sida 2

STOCKHOLM den 28 Maj. Det är med stort nöje som vi taga oss friheten fästa icke blott i allmänhet våra rotation ister, utan specielt Dagligt Allehandas och isynnerhet dess nuvarande patroners benägna uppmärksamhet på en för dem samtliga särdeles lärorik broschyr, som nyligen utkommit i Norrköping — med titel: Några ord rörande Handelsfrihetsoch Skyddssystem; at. J. A. Abg.? Emedan författaren sjelf benäget utdelat sin broschyr till åtskilliga personer i hufvudstaden, anse vi oss icke bryta mot grannlagenhetens fordringar, då vi upplysa att författaren såsom ombud för vårt lands förnämsta fabriksstad vid åtskilliga riksdaga ännu för ett tiotal af år tillbaka, i öfverensstämmelse med sina dåvarande valmäns åsigter framhöll det oafvisliga behotvet af fortfarande ?skydd? för den inhemska industrien i allmänhet, och i första rummet för den svenska klädesfabrikationen. Men tio år hafva sedan dess förflutit. Den ärade författaren har under tiden med uppmärksamhet följt vår industriella veckling, och de stora framsteg som i det yrke gjort, hvilket han sjelf, klädesfabrikant, med stor skicklighet idkat. Han har genom egen erfarenhet småningom kommit till den tillfredsställande öfvertygelsen, att frihandelssystemets tillämpning äfren på yllefabrikationen alldeles icke undergräft densamma; han har således funnit att 1 samma mån de konstlade skyddsåtgärderna mot den utländska konkurrensen afskaffats, hafva de inhemska yllefabrikaterna både i qvantitet och qvakttet tillväxt, i jemnbredd med en stigande afsättning, och detta oaktadt, eller rättare sagdt, just till följd af den befarade könkurrensen. Han har derföre icke tvekat — det.synes tydligt att aktningen för sanningen och kärleken till fosterlandet har manat honom — att nu,. då protektionismen ånyo höjt sitt banr, äfven uppträda på stridsfältet, men i en alldeles olika riktning mot förr, och män kan säga att han uppträder både frimödigt och väl rustad. Frågan — säger han berörer ctt af landets vigtigaste intressen: den angår det nationella arbetet, d. v. brött och civilisation. På dess lyekliga lösning beror en läng framtids frihet eller förtryck; både i intellektuelt och materielt hänseende.? Han yttrar vidare, att från manufakturernas synpunkt betraktadt är behofvet af skydd not utländsk konkurrens, d. v. s. behofvet att ördyra den utländska produkten, för att kunna betinga ett högre pris för den likartade inhemska, etf uttryck af svaghet och underlägsenhet, lika förödmjukande för nationalkänslan och känslan af eget värde, som detsamma, antaget till grund och utgångspunkt för ett system, är förderligtför det allmänna bästa.? Inseende att de med honom oliktänkande skola fordra bevis för de satser, som han sålunda framställt, anför han: Förödmjukande för nationalkänslan är ett sådant system. emedan den vid sig lätt fäster den tanken, att befolkningen i det sålunda skyddade undet är den öfriga civiliserade yerlden underlägsen i intelligens, företagsamhet och arbetsamhet. Det är förödmjukande för manufakturidkarens känsla af eget värde. emedan han, fullt medvetande af, att lighet icke öfverträffas af den u esbrodrens. likväl mäste underkastas sina landsmiäns dom, att han sjelf är skulden till det ofullkomligare, det dyrare arbetet. Det är ändtligen förderfligt för allmänt väl, och man kunde nästan säga cn orättvisa, emedan det af konsumenterna af de sålunda skyddade manufakturalstren utkräfver en skatt, som aldrig upphör och aldrig kan återgäldas. Men icke nog härmed. Systemet, såsom sådant, verkar onekligen förlamande på företagsamheten och triens utveckling i allmänhet, emedan anhängarne deraf inför sig icke kunna dölja att dess lifstid är indelad 1 korta lustrer och att det förr eller sednare måste falla för vetenskapens och erfarenhetens oemotståndliga makt. Deraf följer att näringsidkarne rådville och tvehogsne, om de skola gå fra eller draga sig tillbaka; och så länge detta förhållande fortfar, skola produkterna af ett mera kompliceradt manufakturarbete förgäfves söka bana sig väg till den stora verldsmarknaden, de skola deremot, oaktadt skyddet, så småningom utträngas från den inhemska. Slutligen kan det icke motsägas, att möjlig heten at den högsta frihet i sig innebär det högsta skydd, att den ng som för sin existens icke behöfver det artificiella stödet af en fördyrande tullsats, är den som med största arbetsvinst be: i en fri täftan, vare Sig på det inhemska torget eller verldsmarknatdens, vare sig att produkten är ett alster.af naturen eller mensklig konstfärdighet. Om det sålunda är erkindt, ihet i det internationella varubytet är ett . väl värdt att eftersträfva utur synpunkten af allmänt väl och allmän rättvisa och följaktligen gagneligt, så väl för producent som kon: sument, så mäste det ligga synnerlig vigt uppå att utforska. bvarföre vi ännu äro så långt från detta mål, hvarföre närlngsidkare i allmänhet bäfva för hvarje steg, som åsyftat ätt närma dem dit. Kanhända skall det vid ransakningen varda uppenbart, att farhågornd för en fri allmän täflan. under de förhållanden som nu äro förhanden, icke äro så alldeles ogrundade; och om så är framträder statsmakternas förpligtelse att undanrödja orsakerna till dem rättvisa farhågan. Vichafva redan i det föregående medgifvit att systemet af protektion inverkar förlamande på arbetet och dess resultat. Men denna omständighet är och har varit den ringaste bland orsakerna till oförmågan af en öppen och frikonkurrens. Vi -hemta stöd för denna vår mening bland annat från Frankrike, hvarest, oaktadt en sträng och konseqvent genomförd prohibitiv tulllagstiftning åtskilliga produkter af industrielt arbete tagit och ännu taga högsta priset på verldsmarknaden, så i fråga om smak och elegans FEL) une lbtiahat nah hillig