Aftonbladet – 27 maj 1864, sida 3

ep ligen har ingen al oss förr haft tretligare annan dag pingst. nn — Från Hudiksvall skrifves den 21 Maj Väderleken har hela denna vecka varit blåsig och kall, utan nederbörd, hvarigenom vårbruket försenas, och torde det knappt ännu här å orten hafva tagit någon egentlig bör Pingstdagen FI den 15 sk ljde stora fjärden och natten till den ) Mäns ar 18 hitkom första ångfartyget för i år, Njord, samt natten till den 19 ångfa set Hudiksvall. En äfven under veckan mycket lifligt på mängd norska fartyg inkommit, så att det redan redden. — Från Upsala skrefs den 25:e: Väderleken är fortfarande lika kylig. Natt efter natt fryser det a sådant förhållande icke gör ra framsteg, är naturligt. Jemte kölden råder en fortfarande brist på nederbörd. Hagel och snt i I ligen härstädes förlidne måndag på förmiddagen, men endast obetydligt. — Från Mariestad skrefs förl. onsdag: Köld och torka, klagas i linet, hindrar ä utligheten, så att å svallar någon gröns knappast ännu är Rägbrodden, fa icke törsigkt temligen allmänt bibehålla sig Såningen är i de flesta orter i det fullbordad; men potatessättningen ke börjad. — Foderbristen är stor och dåligt hö-år kan man väl antaga för gifvet; likvisst strödda regnskurar hafva här och der i länet en och annan gång fuktat jorden och i dag har här fallit ett ganska vackert och uthållande regn. — Från Kalmar skrefs den e: Ett för tligheten högst välgörande regn föll härstides i lördags och sördags. Kölden är ändock ihållande och i gär på morgonen syntes en icke så tunn isskorpa på stillastående vatten. — Från Wisby skrefs den 26 Muj: Natten till förliden måndag och under påföljade dag inträffade så starkt snöfall, att en mil utom staden mättes snön vara 5!(;s tum djup. och längre norrut säges snön hafva fallit till I fots djup. — Från Helsingborg skrefs den 2 Regnet i lördags, ehuru visserligen otillräckligt, gaf dock naturen ett nytt lif och ett vedederqvickande utseende. Gräset. rägfälten och klofvern, som mest lidit af kölden och torkan. hafva redan qvicknat vid och för den nyss uppkomna samt lofvande vårsäden var äfven denna regndag högst välgörande. Stark frost har äfven sistl. natt inträffat. så att marken på morgonstunden var hvit, äfven här vid kusten. I går föll här något hagel och vinden fortfar att vara nordlig och kall. — -— Från nordvestra Upland skrifver en korrespondent under den 17 Maj till UpsalaPosten: Den besynnerliga sjukdom, som man benämnt predikosjukan, har äfven uppenbarat sig här i trakten. En skräddardräng 1 W. Löfsta socken rildne år anfallatdensamma med de vanliga stomerna: häftiga konvulsioner och en vemotdlig predikolust. Nu har en 20-årig bondng 1 Enåkers socken blifvit ansatt af den, dan han under en tid af 6 veckor varit utan både talförmåga och hörsel, hvilka ett slaganfall lärer beröfvat honom, utan att för öfrigt göra honom någon skada, blott att det förorsakade honom cen stark yrsel, som fortfor omkring ett dygn och hvarunder han genom tecknande för. klarade, att han efter 6 veckor skulle återfå talförmågan och derjemte få förmåga att predika, hvartill Gud uppmanat honom, men att hörsel ej skulle återkomma förr, än han åter blefve att i sitt vanliga, naturliga tillstånd, hvilket skulle komma att intr den och den dagen och timmen. Nu, sedan han åter börjat tala, läser och predikar han, uppmanande hvar och en till snar omvändelse samt skildrande såväl i allmänhet fasan i helvetet och glädjen i himmelen som särskildt huru det ser ut på båda dessa ställen, till hvilka så säger han — hans bliekar hafva öppet tillträde. Stora folkhopar strömma till om söndagsaftnarne, för att höra honom. Något tecken till kroppsligt lidande märkes allsicke hos honom; han förrättar sina vanliga sysslor och friskhetens rodnad pryder fortfarande hans kinder. Till sådana konvulsiva, krampaktiga rörelser, som man hört berättas om andra, som haft denna oemotståndliga lust att predika, har han ej visat något tecken. Han är, då han icke predika . endast något trög och dåsig. ehuru han 1 sitt förra, normala tillstand varit särdeles liflig och gladlynt. Denna dräng har äfven förut haft anfall af sinnesförvirring, då han såsom vallgosse i en by i W. Löfsta, hvarest han täldrar äro bosatta, vaktade kreatur i en skog. En qväll kommo kreaturen hem utan vallare. att sök honom. men återfann honom för: nde aft, ton vid ett berg längt upp i skogen, der han, i G ett tillständ af fullkomlig sinnesförvirring, var ysselsatt med att rifva mossa och välta stenar. ! De många och blånader, som funnos på hans : kropp, visade. huru ömkligt han farit fram. Fol1 ket måste bära honom hem, men efter några ) l ( a i lagar var han åter frisk. Värbruket är här i trakten i det närmaste afslutadt. Folket afbidar med otålighet den dag. lå det kan släppa ut sina kreatur på bete, ememän foderbrist är rådande. lan en nästan a