Aftonbladet – 27 maj 1864, sida 2

Alssund samt en segelbur kanal mellan Nordsjön och Östersjön. De trösta sig med att konung Wilhelm skall i Koblenz ha förklarat att han ej sträfvar efter att göra någon eröfring, utan blott vill befria hertigdömena och tillfredsställa Tyskland, hvarjemte de hoppas alt den preussiska kronprinsen, som är en ifrig beskyddare af augustenborgarens anspråk, skall kunna bringa det derhän att dessa blifva godkända samt alt den nya statens ställning till Preussen, i afseende på försvarsoch tullväsendet m. m., blir ordnad. Hvad de neutrala makterna angår, så är man ännu mera inskränkt till gissningar. ! England är mycket förstämdt, och såväl de liberala tidningarne som de oppos a upphetsa folket mot Tyskland. Morning Post? yrkar fortfarande, att England skall I rusta sig till handling, för att återvinna sitt I moraliska inflytande. La France? försäkrar, att Ryssland har mycket energiskt uttalat sig för den danska monarkiens integri tet, men att det likväl redan före Dyppelskansarnes fall har gilvit Österrike och I Preussen tillkänna att det icke skall sätta sig emot de båda hertigdömenas annexation till Tyskland, såvida de begge tyska I stormakterna ville förbinda sig att motarI beta upprättandet af en skandinavisk union. I Vidare anses franska regeringens ståndpunkt vara framställd i en artikel uti 7le Constitutionnel? för den 20 Maj, undertecknad af P. Limayrac, hvari det heter att den danskItyska striden framför allt är en nationalitetsfråga och att man derföre vid en definitiv lösning isynnerhet måste tillfredsställa nationalitetsintressena. Som nu Sle i len del är tyskt, så må denna del ft I med Holstein, men denna nya stat kan svårligen ställas i personalunion med Danmark. Man .måste låta befolkningen sjelf välja sig en herrskare. Som delningshnie föreslås Dannevirkeställningens nordliga sluttning (således norr om staden Slesvig). Man höller före att Frankrike skulle till ersättning för denna eftergift fordra Speier, Landau, I Worms eller Saarbrichen. Angående de danska ombudens handlingssätt vid konferensen, lemar en korrespondent från London till 7Ilndependance Belge? ganska intressanta meddelanden. När de tyska stormakternas representanter i mötet den 17 förklarade sig lösta från I Lond ontraktaten, påstodo de neutrala makterna, isynnerhet England och Ryssland, att den borde respekteras af alla och vara utgångspunkt för underhandlingarne? De danska ombuden förklarade då att Danmark ej skulle gå in på någon fred, som ej lemnade det besittningen och fulla herraväldet öfver Slesvig. Det skulle nog kunna gå in på en gränsreglering, men den mäste naturligtvis uppdragas vid Kidern, ty allting norr derom vore danskt. Det faller af sig sjelf att något resultat icke kunde följa af en diskussion, derunder parterna I hade så ytterligt motsatta meningar; som en formalitet mottogo de danska ombuden förslagen för att meddela dem åt sin regering, och nästa sammankomst utsattes till den 28 dennes. Om man då icke kan komma ötverens om en grundval för freden, så skola tiendtligheterna börja ånyo, och England skall då hjelpa Danmark, äfven om de öfriga makterna blifva neutrala. tionell: Sistnämnda uppgift i ITndependance öfverensstämmer med tyska tidningars påståJende att England icke kunde förmå Danmark alt gå in på kouferensen utan blokad, med mindre än att det lofvade understödja I det, i fall fredsverket ej linge framgång. Afven i Paris tros allmänt att England lofvat Danmurk aktivt understöd, om kriget ånyo I bryter löst. Så skrifves under den 18 dennes från Paris till ?Nordd. Allg. Zeitung?: Man ser här med mycken belåtenhet i hvilka bryderier England invecklar sig för att dess eget vara i konferensen åtminstone måtte blitva icke alldetes resultatlöst, och denna belåtenhet minskas icke ens derigenom att kabinettet i S:t James, som mun; tror sig veta, har gifvit danska regeriugen löfte om sitt aktiva bistånd i fall fiendihgheterna åter utbryta, för att genom detta löfte förmå nämnde regering att gå in på blockadens upphäfvande, hvilket åter var ett oundgängligt vilkor för yapeuhvilan. Den belätna sinnesstämningen i Paris minskas, som sagdt, icke häraf, ty man har nu litet hvarstädes fält tydligt för sig att England är mycket liberalt på löften, men svårt att komma öfverens med när det gäller soldater eller penningar.? — ?Börsenhalles? korrespondent i Paris skrifver den 19 dennes: England säges hafva beslutit sig för faktiskt deltagande i kriget när det åter bryter — bSlutligen må anföras följande yttrande ur le Pays? för den 20:de: Vi ha erhållit bref från London, i hvilka bestämdt försäkras, utt förlitandet. på freden aftager inom handelsverlden och i klubbarne. Preussen behandlar hertigdömena som ett eröfradt land och I hotar England, emedan konung Wilhelm förlitar sig på drottning Victorias sinnelag, som är helt och hället stämdt för Tysk I land. Konungen af Preussen torde komma latt erfara, ehuru för sent för att göra om hvad som skett, att parlamentet och den allmänna opinionen halva ett ord med i rlaget uti England, Kongl. M:t har, enligt Posttidningen, under den 24 innevarande månad utnämnt och