Aftonbladet – 27 maj 1864, sida 2

armå, och denna stående armå öfverskrider i de flesta stater blott föga 1 procent af befolk. ningen. Deremot finnes intet, som hindra! små stater att till försvar inom egna grän. ser uppsälta så många procent af befolknin: gen, som den i fredstid nödtorfteligen kar mötva och organisera samt i krigstid förs med befäl, vapen, ammunition och munde ring. Om således en mäktig stat med 40 mil. lioner invånare deraf allra högst kan sände 12 procent, d. v. s. 200,000 man, att be kriga en liten nation med blott 4 millione nvånare, så kan den sednare, om den upp ställer 5 procent af befolkningen, med likt stor styrka hoppas att motstå den mäktig fienden. Härtill komma de fördelar der försvarande alltid bör hafva af terrängen der den är bruten, af den anfallandes för svagande, då han något längre intränger landet, af den olika anda som måste lifve dem hvilka kämpa för egen härd mot dem som gå att kränka andras rätt, m. m. d. Men det medel, hvaraf små stater ovil korligen måste begagna sig för att kunns uppsälta de behöfliga massorna, är folkbe väpningen. Den ena procent, som en liter stat i fred kan underhålla n stående armt, och som den i krig möjligtvis kar forstärka med ytterligare en eller högst tv: procent, är ingalunda tillräcklig för försva ret mot en mäktig fiende. Man måste be sluta sig att dessutom beväpna hvarje vapen för man inom samhället. Redan i vär bevä ingsid, i den tanken att hvarje vapenfö! man inom fem åldersklasser skall vara be redd att försvara fäderneslandet, ligger er sorts tillämpning af folkbeväpningen, om der Te öfver styrkan af de frivilliga skarpskytte