Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 3

Från Öran meddelas, att arebernas insurrektion griper omkring sig. Den 12 dennes hade den betydande Flitta-stammen i Mostaganems subdivision rest sig. Fem hundra ryttare och 2000 man till fots af denna stam angrepo franska öfversten Lapasset, som med sitt regemente återvände från Tiaret. Striden varade från kl. 5 på morgonen till kl. 4 på eftermiddagen. Insurgenterna förlorade 36 man och ett stort antal hästar, fransmännen hade deremot. enligt deras egen utsago, blott 1 död och 5 årade. Enligt den officiella Moniteur de FAlgerie segrade fransmännen, men Flittainsurgenterna äro dock ej öfvervunna. De togo blott till flykten enligt arabernas sed, då de strida mot disciplinerade trupper, för att vid nästa tillfälle der ur något bakhåll anfalla sina fiender. Öfverste Lapasset kunde, trots sin förmenta seger, icke bibehålla området, utan drog sig tillbaka till Samora och följande dagen till Relisan helt nära kusieu. Denna insurrektion är ej länre i Sahara, utan i kustlandet Tell, der et officiella bladet några dagar förut förklarade all resning omöjlig. Mostaganem ligger vid hafvet, halfvägs mellan Algier och Oran. Man väntar hvarje ögonblick underrättelse om ytterliga insurrektionella rörelser. Öfverallt råder etor förbittring bland infödingarne. I pronvinsen Constantine tyckes regeringen äfven vara beredd på ett snart utbrott af resningen, ty talrika truppsändingar afgå dit från Toulon. I Biskarah söder om Constantine, eljest en af de mest fredliga orter, har ett band araber förstört telegrafen. ITALIEN. Från Turin skrifves den 17 Maj: Det ken synas mången ganska märkvärdigt, att oaktadt de många interpellationerna och alle de ansträngningar, som blifvit gjorda af ministerens motståndere, för att störta densamma, hon likväl gått komplett segrande ur den parlamentariska striden. Isynnerhet tre på hvarandra följande, för regeringen segerrikt aflöpande voteringar rörande romerska frågan torde förefallit mången oför klarliga. Men saken förhåller sig helt enkelt som följer: Utrikesministern, Visconti Venosta, hade nemligen, innan kemrarne började sina öfverläggningar rörande romerska frågan, haft en konferens med representantkammarens majoriteis ledare och inflytelserikaste medlemmar, hvarvid han i förtroende redogjorde för dem huru romerska frågan för närvarande betraktas i Paris. Han yttrade sig dervid ungefär som följer: Kejsuren är, likasom vi, genomträngd af öfvertygelsen om omöjligheten, att länge fortsätta det närvarande systemet i Rom, och den heliga stadens permanenta besättande af franska trupper. Men han kan dock ej handla såsom han vill. Händerna äro bundna å honom på flerfaldigt sätt. Man har uti Paris isynnerhet personliga förpligtelser mot Pius IX, hvilka man ej ett ögonblick kan få lemna ur sigte. Man nödgas änuu någon tid hafva tålamod. Måhända lyckas det sedan, efter londonkonferensens afslutande, att afgöra romerska frågan, tillika med frågan om Donaufurstendömena, på en allmän kongress. Planen att tillvägabringa en dylik är alldeles icke uppgitven. Om Italien och Frankrike hålla tillsamman och ihärdigt kämpa för sina planer, skall dock slutligen segren kröna det mödofukla verket?. Sedan på detta sätt parolen blifvit meddelad, blef följden icke mera tvifvelaktig och den, som förstår läsa mellan raderna, skall inse, hvad Visconti Venosta velat antyda, men icke fåt tydligt uttala. AXERIKA. Från Newyork skrifves den 7 dennes: Butlers expedition anlände den 5 Maj till City Point, hvarest trupperna landsattes. Den under hans kommando stående eskader af monitorer och kanonbåtar skulle operera gemensamt med unionens härar mot Richmond. Burnsides kår hade förenat sig med Meades armeafdelning. Enligt Washiugton Republican hade unionsregeringen mottagit underrättelse om alt Grant, under oupphörligt kämpande, lyckats tillbakakasta Lees här tre engelska mil. Sydstatshären hade dervid nödgats lemna sina döda och sårade på slagfältet. Två kolonner af unionsarmen hade framryckt mot Richmond. Dessa underrättelser, hvilka icke voro oficiella, ansågos dock allmänt tillförlitliga och framkallade stor glädje öfverallt i landet. Rebellgeneralen Forrest hade lidit ett nederlag vid Bolivar uti Tennessee och dro; sig, förföljd af. unionstrupperna, tillbaka ti Missisoippa Unionsgeneralen Sherman tågade till Georgien. Enligt en annan korrespondens från Newyork hade den under tre dagar fortsatta drabbningen mellan unionshären, under Grants ötvarbefäl, och sydstatshären under Lee utkämpats vid Bufalo.. Rebellhären drog sig tillbaka mot Richmond. C— (Insändt.y ; d Ett nytt sprängkrut. Pateuterad svensk unpnfinning.