Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 3

nig: Jag älskar dig, och ljuset har kommit, jag ser! Jag stod der, darrande af helig sällhet: de betraktade mig bäfvande. SAkta er!: sude Granger halfhögt. Låt honom tale!S utropade min förmyndare häftigt. Men jag hörde hvuarken den enas eller andras ord. Nej! återtog jag häftigt, vänd till grefven, nej, ni skall ej mera qväfva mitt fö nuft med den skrämsel ni vill hos mig injaga! Kärlekens dop har frälsat mig från det helvete dit ni ville störta mig. Ah! ni ser icke denna herrliga bild, som beskyddar mig och räddar mig; hon och jag, vi äro blott ett hjerta och en själ. Hon är der, mina ögon skåda henne, jag känner hennes andedrögt, hennes stämma hviskar i milt öra det ord som gör mig osårbar . Han yrar! han yrar! hören det sjelfva! ropade grefven af alla krafier. Yrar! upprepade jag föraktfullt, fyrar? Ah! hon har förrådt sig! I kunnen ej mera förklara mig vansinnig; hans svartsjuka bevisar att jag är ad. . sOlycklige, tig! utropade Granger. eHan är galen!4 återtog min förmyndare; 41 sen det mina herrar, det är ett anfall af golenskap. Läkarne omgåfvo mig och sökte fasthålla mig. Jag såg Diane blek, förtviflad; jag hörde en klagan undslippa henne, Släpp mig! släpp mig! hon ser er ... ropade jag. Han är palen! han är galen! upprepade grefven. Hör icke på honom4, sade jag, han ljuger.4 Öch jag vilie störta mig öfver honom; men man höll mig fast. Jag tyekte mig