Aftonbladet – 26 maj 1864, sida 3

blifvit påförd lika stor ränta, som en areal af 200 å 300, ja stundom ända till 1000 tunnland och derutöfver. Så ringa afseende fästade man i äldre tider vid all annan jord än åker och äng. Då emellertid den större arealen erbjöd flera odlingstilliällen än den mindre, så har, i samma mån som dessa tillfällen blifvit begagnade, den stora skilnad uppkommit, som nu eger rum mellan hemmantalen. Denna skiljaktighet har naturligtvis vållat, att en mängd mindre hemman, som i anseende till deras inskränkta egoområde icke kunnat vinna någon synnerlig förbättring, men till följd af sitt hemmantal måst vidkännas samma dryga beskattning som ett större, numera knappast lemna en afkastning, motsvarande deras utskylder och arbetskostnad. Det är fara värdt, om nuvarande beskattningssält länge fortfar, att dessa hemman såsom det i fordna dagar icke sällan inträffade, förr eller sednare råka i ödesmål. Ehuru man länge insett, att den föråldrade metod, hvarefter ett hemmans såvä ränta som muntal bestämmas, borde afskaffas såsom helt och hållet olämplig för vår tid, som uppskattar och bedömer jordvärdet helt annorlunda än det skedde för sekler tillbaka, äflas man dock att bibehålla och försvara icke blott sjelfva metoden, utan ock de derpå grundade, invecklade ränteberäkningar. Det oefterrättliga uti hemmantalet borde dock numera falla hvar och en temligen klart i ögat, då detta storhetsmått å jord icke i ringaste mån betecknar en jordegendoms egentliga och verkliga storlek, vare sig i afseende på areal, utsäde och öfriga förmåner, eller ens de skattebördor, som deraf utgå. Så mycket besynnerligare måste det då förefalla hvarje profan betraktare, att hvarken rikets ständer eller de embetsmän, som bhekommit det vigtiga uppdraget att föreslå och genomföra adamälsenliga förbättringar och förenklingar rörande detia maktpåliggande ämne, hvari en reform för mera än 130 år sedan unsetts vara af behofvet högligen påkallad 3), ännu förmätt frigöra sig från det föråldrade jordeboksväsendet. I stället för aut, hvad som väl varit det naturligaste, förkasta denna gammuldagsmetod, eter åtminstone så vidt möjligt reformera densamma i enlighet med nutidens fordringar, har an tvärtom i den sg. k. nya jordeboken in: lickat hvarjehanda gammalt kram, som för ensamma borda vara helt och hållet främmande. Så upptager visserligen den nya jordebo: ken den i anseende tll antalet persedlar förenklade hemmansräntan, men kommer tillika att innehålla alla persedlarne i den samla räntan och dessutom frälsehemmannens rusttjenstränta med en hop persedlar, utförda i sitt värde af mark, öre och penningar silfvermynt. Den nya jordeboken blilver sålunda en högst kuriös komposition, ett slags plagiat af både nytt och gammalt, och detta fastän redan i Carl XI:s tid ett xanska godt projekt för hemmansräntornas utgörimde trumställdes och äfven sedermera lera sådana förslag tid efter annon bl väckta, sednast genom de dertill särskildt ntsedda komiterade uti deras till K. M:t, ingående förenkling af beskuttningsväsendet nt uppbördsoch redogörelseverket, afafna betänkande af den 30 April 1847. De ta sistnämnda, sårdeles förtjenstfulla förlag lemnades vid 18548 års riksdag af reperingen utan allt understöd, och dukade lerför under för ett kompakt motmånga stater i staten, som så ta utgjort oökfvervinneliga hinder för relormer 1 nästan alla riktuingar, och hvilket motstånd man denna gång hufvudsakligen rede att tillskrifva tjenstemannaintresset nom militieoch ecklesiastikstaterna, för vilka befarades en minskning i inkomsten senom räntornas utgående i penningar. Det ir emellertid sf nyssnämnde jemte endra örslag som det lappverk tillkommit, hvilet fått namn, heder och värdighet af ränteörenkling, och på grund af hvilket nu utbetas nya jordeböci hvarå betydlig vostnäd och möda ne oaktadt dessa ordeböcker efter all avledning icke hafva gon framtid uit vänta samt man för öfat Fj räit vet, om man skall harmas eller e åt de eländigt småaktiga detaljer, hvar-: ned embetsverk och tjenstemän ull följd af leita jordeboksarbete nu blifvit sysselsatta. En kort skildring deraf torde tör den i etta mysterium oinvigde ej sakna allt inresse, och skall derföre, jemte en antyding om det, enligt värt förmenande lämpigaste förfaringssättet och billigaste grunlerna för en tidsenlig skatteförenkling, blifva remål för en följande och sista artikel i etta ämne. ) Se Svenska Folkets Historia af Botin. EA ERA Underrättelser från Danmark. Timeg wienerkorrespondent anslår Preusena ntoifior för krivet mat Manmark till