Aftonbladet – 21 maj 1864, sida 2

innehållande blott dessa rader skrifna med blyerts: På hemvägen mötte jag en pojke på omkring femton år, som jag tror vara getherde vid Maufert, och som tycktes spionera på mig; han har följt mig ända till Thilay, utan tvifvel för att 1å reda på mitt namn i det värdshus, der jag lemnade min vagn. Medan man spänner för, afskickar jag ett bud till Bastien. Var på er vakt och glöm ej att hvarje ert steg är bevelsdt. Det är bestämdt den tjufpojken Lazare, den gamle häxmästaren Lewourneux son?, utropade Bastien. Jag skall se om jag ej kan möta honom på hemvägen. Det är af herr Placides vänner, det der. Bastien hade rätt. Det var Lazare, som följt notarien i spåren. Bastien kunde utan svårighet förvissa sig derom, och lofvade att noga bevaka honom. Jag skall hafva ett öga på honom?, sade han, ?men lita ej heller på någon, ni, herr baron.? (Forts.) — Anekdot om Meyerbeer. Då Meverbeer för några år sedan uppehöll sig i Wien, för att öfvervaka repetitionerna till Profeten, erhöll han en dag besök af en ung kompars vid Burgteatern, en herr G., hvilken var begåfvad me en ypperlig baritonröst och kom för att anhålla att få låta höra sig för Kompositören. Meyerbeer tillät det, och sedan sången var slut, sade han. Mun vän, ni har talent, det fattas er blott en sak. Och det är...? frågade den unge mannen oroligt. En god vinterrock, svarade Meyerbeer småleende och stack en sedel på 100 floriner i handen på hr G. till hjelp att få den dåliga drägten ersatt af en ny. Uppmantrad, och understödd af kompositören af så många mästerverk, arbetade sig hr G. derefter upp från simpel kompars till chormästare vid Burgteatern, hvilket han ännu i dag är.