Aftonbladet – 21 maj 1864, sida 2

liga begäran i en formlig anklagelse. Vi voro således om några dagars uppskof, vi glömde våra sorger och genom ett tyst, men ömsesidigt medgilvande; uteslötös orden afsked och resa ur våra samtal. Några möten med Granger, vid hvilka jag, enligt grefvinnans önskan, ej var närvarande, på det den gamle notarien lättare skulle förmås att säga sin tanke rent ut, och från hvilka hon för mig upprepade hvarje ord som blifvit sagdt, hade lugnat oss ganska mycket och förminskat vår oro för de faror jag gick till mötes. Hvarje dag öfverlade vi bäda, beväpnade med lagboken, om denna vigtiga sak och vederlude å förhand alla de mvänningar, som min örmyndare troligen skulle göra. Jag förundrade mig öiver Dianes snabba uppfattning och riktiga anmärkningar; hon örsåg mig med argumenter, så ovedersägliga ätt en advokat kunnat haft heder af dem. ! En morgon erhöll jag en biljett från min notarie, som bad oss båda möta honom på det öfverenskomna stället i skogen. Förmyndarrådet sammanträder om torsdag:, sade han. Så snart!? utropade Diane, ?så snart! Vi kunna ej bestämma dagen, fru grefvinna: fredsdomaren skall vara närvarande, sOch tror nit, återtog hon, att allt kan afgöras på en gång? s Jag vågar icke hoppas det, svarade notarien, ty jag är nu fullkomligt säker på en sök, som jag förutsett. Det är just derföre jag hafi den äran att bedja er komma hit. för besökte mig grelve de Muutert och frögade mig om orsaken till familjrålets sammankallande. Jag tror visst icke att hon mera än jag var okunnig derom; men hån hade rättighet att göra denna ; : j