Aftonbladet – 21 maj 1864, sida 2

Från Gefle skrefs den 17:e: arten börjar här med ens blifva rätt liflig. Ej mindre än omkring 50 fartyg hafva under de 2 dagarne sedan sjöfarten öppnades här inkommit, och lastningarne komma utan wifvel i denna vecka att fortgå med desto större ifver som sjöfartens öppnande länge fördröjts. — De reguliera ångfartygskommunikationerna börja härIstädes så småningom att komma i gång. Chapman, som ännu ej är i sin tur. inkom 1 lördags från Memel med full last af råg för ett handelshus härstädes och kommer efter lastens lossning j att gå in i sina turer; Njord ankom i går afton hit i regulier tur. så starkt lastad, att han under det låga vattenståndet måste lägga sig ute på redden. — — Från Hudiksvall skrefs den 14:e: Väderleken fortfar att vara kylig och kall, helst om nitterna, hvartill orsaken torde vara den nordostliga blåst, som fortfarit i denna vecka. Lilla fjärden blef i onsdags fri från is, och få vi tro gamla märken, lärer det 4 komma att dröja länge, förr än den stora fjärden äfven blir ren, så att sjöfarten kan anses blifva börjäd i nästa vecka. — — I Malmö Nya Allehanda läses: Magnetisören Hansen. som tvenne gånger uppträdt 1 Lund och vid sin sednaste seance ders des lyckats förträffligt. har deremot alldeles misslyckats vid sitt uppträdande här i staden, hvaröre hr H. ansett Malmöboerna för så otacksamma subjekter att han endast lyckliggjort oss med en enda föreställning. Den arbetare, med hvilken hr Hansen utförde några experimenter säger sig af hr H. hafva blifvit ombedd att underkasta sig de vanliga manipulationerna, men utan det ringaste resultat. Det hade emelleftid roat den ifrågavarande personen att spela sin rol som om han varit ett alldeles viljelöst reds för hr H.. ehuru han ett par gånger, då det ick för långt, haft god lust att visa att han icke det ringaste stod under hr Hansens infly tande. Vi vilja icke bestrida att hr Hansen på andra ställen, der han uppträdt, kunnat finna mycket tacksamma subjekter, men här var detta åtminstone icke förhållandet. LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Den germaniska sjelfförgudningen. — Helvetesläran. -— Berättelse öfver förhandlingarne, vid tionde allmänna svenska landtbruksmötet. — Ängström, Beskrifning öfver maskiner vid verldso positionen 1852. — Bernstein, Naturvetenskaplig boksamling. — Litteraturoch konstnotiser. Den germanistiska sjelfförgudningen. De germanistiska ideernas uppkomst och utve ling i vårt århundrade af dr EB. i versättning från danskan. Upsala 1864. Vi hafva mer än en gång haft tillfälle att närmare karakterisera det litterärt-politiska rus, i hvilket de ledande inom det tvska folket befinna sig, och i hvilket man med en egoistisk förblindelse föreställer sig, att allt hvad stort och godt, som verldshistorien i äldre och nyare tider har att uppvisa är af germanisk rot och bär germanisk prägel, att den germaniska andan i sin renhet och kraft är koncentrerad hos de tyska folken och att dessa åter ha sin representant och högsta spets uti den preussiska staten. I arande ögonblick då dessa ider och sträfvanden kläda sig i handling, då man verkligen griper till STy lands herrliga svärd för att föra utrotni krig emot nationaliteter, som äro nog slockade, att icke kunna fatta hela sällheten af att försvinna i den stora oceanen af tysk kraft, tysk enighet och tysk intelligens, behöfver man icke i allraringaste mån vara tysk-hatare, för att vämjas och känna leda öfver detta germanistiska oväsen. Man kan till sitt fulla värde uppskatta de stora och vigtiga kulturarbeten Tyskland verkligen utfört till fromma för verlden och hysa de bästa önskningar för möjligheten af ett framtida samarbete i kulturens tjenst mellan Tyskland och de dermed beslägtaode folkstammar, såsom Englands och Skandinaviens, men det oaktadt, eller snarare just derföre måste man fördöma den tyska tron på Tysklands rätt till ett andligt verldsherradöme, det tyska påståendet, att tyskarne utgöra den nya tidens utvalda folk, som äro berättigade att påtvinga andra sin kultur och att behandla andra närgränsande och svagare nalioner, såsom Israels barn i sin tid behandlade Midianiter och Amalekiter. Den skrift vi här anmäla, är en afhandling af en grundlig och kunnig dansk författare, införd i ?Dansk Maanedskrift? 1861. Dess ölversättande och utgilfvande såsom särskild skrift är ett mycket tidsenligt företag, och vi önska detsamma ett stort antal läsare. Vi tro oss handla i enlighet med öfversättarens och utgifvarens syfte och önskningar, då vi taga oss friheten lemna några utförligare utdrag ur de sednare partierna af skriften. Efter att ha visat att dessa germanistiska idter ha sitt ursprung hos filosofis skriftställare i början af detta ärhundrade, ådagalägger han, huru de sedermera efter det 8. k. befrielsekriget emot Napoleon utvecklat sig såsom ett 7kristligt-germaniskt sträfvande, som ästundade en pånyttfödelse af medeltidens herrlighet, men ändock tilllika ansågos innebära demagogische Umtriebe? ; huru de associerat sig med det s. k. turnväsendet: huru de blitvit närda genom tendentiös historieskrifning, genom den nya romantiken på det poetiska fältet och framför allt genom hegelianismen, som förkunnat, att i förbållande till verldsandens verksamhet, äro folken staterna och individerna blott redskap, som töras i historiens stora process, medan anden sjelf oupphörligt höjer sig till en högre ståndpunkt; — att då verldsanden uppnått ett af sina högre utvecklingsskeden, utöfvar han en absolut makt: det folk, som då framställer eller representerar verldsanden, har ära och lycka i öfverflöd och beherrskar alla andra genom audens oemotståndliga makt, och emot denna absoluta rätt äro de öfriga folken rechtlos4 ; de räknas ej vidare med i historien, lika litet som de folk, hvilkas tidehvarf försvunnit ; — att sålunda verldshistorien genomgår fyra utvecklingsperioder i fyra verldshistoriska rilan: dat Aarianta dat avalicka dat wA