Aftonbladet – 20 maj 1864, sida 3

ändtligen kommit till den åsigt att, med en utgift af cirka 90 rdr, kan erhållas en bruttoinkomst af 200 rdr pr tunnland, och att äf. ven med blott 50,0009 ceniner hvitbetor, som böra kunna produceras på 200 tunnland, fabriken ändock bör kunna lemna sina egare, oberäknadt 6 procents ränta å det nedlagda kapitalet, 7 procents vinst å detsamma årligen. Antager man nu derjemte, att aktieegarne tillika förse fabriken med hvitbetor och att försäljningen af dessa medför en nettobehållning af 110 rdr pr tunnland, hvarigenom hvarje sådant representerade 1833!3 rdrs kapitalvärde, eller omkring fyra gånger högre belopp än hvad jag tror att od åkerjord i trakten af Jönkö ing gäler — så kan man icke neka att det olvan omförmälda företaget icke allenast är i högsta grad fördelaktigt i Jönköpingstrakten, utan äfven på en mängd andra orter. Antagligen hafva inbjudarne, genom anställda försök med i Jönköpingstrakten odlade sockerbetor, förvissat sig om ej blott att jordmånen är passande, utan äfven att betornas sockerhalt befunnnits fullt tillfredsställande. Om icke så skett, skulle man möjligen kunna hysa några betänkligheter vid företaget. Jönköpings län är ett bergland med ganska högt läge öfver hafvet, och har följaktligen ett strängare klimat än andra trakter, mindre högt belägna. För några år sedan väcktes förslag om inrättande af en stor hvitbetssockerfabrik på Gotland — hvars jordmån och klimat ansågos särdeles passande för nämnde växt; men jag kan icke erinra mig att de i sammanhang med förslaget framlagda beräkningarne lemnade ett så fördelaktigt resultat, som det i Jönköping tilltänkta påvisar. Hittills har man här 1 landet, i atseende på sockerbetsodling i större skala, endast den erfarenhet att åberopa som vunnits vid Säbyholm invid Landskrona, der jordmånen är särdeles passande för nämnde växt, och der, såsom fallet är i hela Skånes kustlaud, klimatet är särdeles mildt. Men, sådant oaktadt, har bolaget ändock icke ansetts på sockerbetsodlingen skörda någon synnerlig behållning, utan nödgats slå sig på en så kombinerad ekonomi, att sockerbetsodlingen utgör snarare en bisak än hutvudsak. — Det har också visat sig att, af ganska naturliga skäl, sockerbetsodlingen fordrar en betydlig areal, enär denna växt icke med framgång bör ofta återkomma på summa ställe. — Slutligen bör icke förbi-. ses, att äfven denna rotväxt för sitt relatift låga saluvärde icke bär en längre transport. En tunna sockerbetor väger vanligen 2 centner: vid fabriken skulle således detta qvantum betalas (å 80 öre pr centner) med I rdr 60 öre, och följaktligen ett vanligt parlass (7 tunnor) med 11 rår 20 öre. Det är också denna omständighet som föranledt, att hvitbetssockerfabrikanterna både i Tysk land och Belgien vidtagit flera åtgärder för att kunna åstadkomma en förberedande tillverkning af råsocker hos hvitbetsodlarne — ett förslag som dock icke velat lyckas. —Q—