Aftonbladet – 20 maj 1864, sida 2

d att begå en sstelsen är så stark, som i detta fall, och med de naturliga bi att förvärlva rikedomar, som äro honom egna! Se der hvartöre jag tvekar att råda er: en öppen brytning kan rädda er, men också helt och hållet förstöra er framtid !? endast alltfö orättvisa, der Näviäl, må så vara !? svarade jag; jag skall då åtminstone veta mitt öde och jag skall blifva befriad från denna förtirande oro, som stundom kommer mig att tviflu på mig sjell. Jag förlorar slutligen förståndet på detta sätt, jag 1ö rar er det! Föreställ er blott att lefva ännu sex månader med den tanken att i det ögonblick, då jug skall inträda i mina borgerliga rättighe kan man afkläda mig dem, att jag till döddagar måste böja mig under nun förmyndares. ty je förnedrad till slaf, icke skull kunna hvarken tala, handla eller lefva efter eget behag! Nej, nej! jag är beredd att trotsa allt! Jog vet för hvad jeg utsätter wig. Jag eger hvarken far eller mor för att beskydda mig, jag kommer till er, min vän, rädda mig uni! Men ni ser mig ju, Bi hör mig ju... Är det en däre, som betirakter er, en idiot som tilltalar er? ag litar på er sade han slutligen; ?men det är min pligt stt säga er huru härd striden möjligen blilver. Lofva mig blott att icke taga ett enda steg mutan att rådfråga å ge Det lofvar jag. Då, herr baron, skola vi göra som ni vill! Men framför ollt måste vi rätt förstå hvarandra. Vi kunna icke bestämdt yrka nagot emot grefven; det är all anledning att tro det Placide ej skulle vågat så förolämpa er, utan sin herres medgifvande, eller tll och med hans befollning, men ingenting bevisar det, och det skulle fordras lullständiga bevis för att domstolen ekulle upphätva bars jörmynderskap då deraf återstår blott sox månader. Vi måste kringgå svårigheten och akta oss för vår fruktansvärda fiende. Det enda medlet att afskära knuten vore att tillkönnagifra en utomordentlig reslust, eller