Aftonbladet – 20 maj 1864, sida 2

repade notarien, att öppet anfalla grefven skulle kanske vara farligt för er.? ?Hvarlöre det? Om han nu icke uppfyller sina pligter såsom förmyndar ?Det är just det, som skulle bevisas: ni befinner er i en svår ställning . Er ålder.. era rikedomar. 7 Han tvekade: jag förstod hvarföre. Tala utan fruktan min vän?, sade jag lugnt, eller skall jog kanske fullborda meningen? Ni tror alt jag verkligen hotas af utt blifva vansinnig 7? Han gjorde en åtbörd al förväniug då jag vidrörde detta ämne. ?Nej, r icke derpå, jag försäkrar er det. 7Nåväl, bloti ett ord ännu?, återtog jag, besluten att driltva honom ur sina sista föransningar: Gif mig ert ord på att ni ej illtror min förmyndare dylika broitsliga uisigter och jag skall ej heller tro det. ?Det är just deri svårigheten ligger, herr baron, och ni sätter mig i ganska stor förgenhet. Det är icke en småsak att i detta ra för grefve de Maufert! Man ulle ej kunna miestänka att han vill helt och hållet tillegua sig er egendom: det vore honem öfrigt omöjligt, och det vet an ganska väl. Hvad skulle han dessutom vöra dermed? Han kapitaliserur redan sina nkomster. — Girigheten har likväl ibland ina mysterier, det är sannt. Grefven förraltar era egendomar mycket väl, ulltför väl nästan. Ian har godt tillfälle att tillredsställa sin passion; han gömmer, han samlar, han tyranniserar, han kersskar öfver tt grundkapital af femton millioner. Hvad vetyder det för regenten i ett rike att han j eger konunganamn? Han har makten i una händer. han regerar... Er uppnådda nyndighetsålder skull tvinga bouom att återälla denna skatt, som är horom så kär, ill dess rätte egare. Hvad vill ni utt jag kall säga er?... Nej, jeg kan ej ansvara ör honom och jeg är tvungen att, liksom ij, frukta det han, begugnande sig af ovanga förhållenten, hwvari ni befinner br. skell 1ej, svarade han genast, jag tänkte