Aftonbladet – 19 maj 1864, sida 3

UTRIKES, ENGLAND. Enligt sammanstämmunde uppgifter a flera Londonkorrespondenter, skola två ka binettskriser på en vecka egt rum i England Den första skall ha uppkommit vid öfver läggningen iden Schlesvig-Holsteinska frågan jemte vapenstilleståndet, den österrikisk flottan, blockaden m. m. Fyra ministrar Palmerston, Russell, Somerset och lordken slern, skola ha varit för en aktiv inbland ning af England till förmån för Danmark i händelse något vapenstillestånd ej blefv af, konferensen skulle gå om intet och de: förenade tyska flottan hota de danska ku sterna. Ålla de andra kabinettsmedlem marne med Gladstone och Gibson ispetser förklarade, att de i detta fall skulle afgå Man åtskildes, utan att ha blifvit ense. Dettc var på lördagen den 7 dennes, Söndager förflöt under muntliga och skriftliga förkl ringar. Så kom måndagen och vapenhv lans afslutande, sam mot aftonen under telsen om sjöslaget vid Helgoland, och hi med var anledningen till krisen undanröjd. Den andra krisen föranleddes af ett tal a Gladstone i underhuset den 11 dennes. Un derhusmedlemmen Baines hade föreslagit andra läsningen af sin bill om en utvidgad rösträtt för städerna vid parlamentsval — en bill, som vid hvarje session i flera ål föreslagits. De konservativa uppträdde så. som vanligt enhälligt mot reformen. Lord Palmerston var ej tillstädes. Gladstone, ef. ter honom den mest ansedda kabinettsmed. lemmen i underhuset, talade från minister. bänken — huruvida i ministårens namn ellen blott af personlig öfvertygelse är just dagens stora fråga. Han törordade billen och talade varmt och ifrigt för dearbetande klassernas rätt att bli proportionerligt representerade i parlamentet; han talade, enligt hvad torybladen påstå, likt en demokrat af renaste vatten, likt en äkta omstörtningens man, såsom en Bright och Cobdens edsvurna bandsförvandt. — Resultatet blef, att regeringen besegrades i fullsuttet underhus med 216 röster mot 272. Oppositionens majoritet var således 56. Denna casus är betänklig. Hade reformfrågan varit hvad hon var för fem år sedan, vore icke just nu en omisskännelig liknöjdhet i detta afseende rådande, emedan man nu har att tänka på angelägnare saker, och hade det nu varit lägligt för lord Palmerston att uppösa parlamentet, kunde ett bättre tilltälle knappt finnas. Ty ministrarne kunde då såsom slagna reformvänner vädja till landet. Men oafsedt, att premierministern aldrig varit synnerligen varmt lifvad för rösträttens utsträckning, kan det ögonblick, då konferensen ändtligen skall skrida till sitt fredsarbete, omöjligen vara lägligt för honom att upplösa parlamentet. Det är derföre nu icke heller fråga härom, utan om huruvida Gladstones tal skall ha hållits med hans kollegers sumtycke eller ej, och isistnämnda fall om och huru tvisten skall slias. Emellertid har Gladstone genom dett itt uppträdande åter närmat sig Manchesterpartiet ett godt stycke. ok—— 09