Aftonbladet – 19 maj 1864, sida 2

kongressen. Vår kompass har varit 1852 års fördrag. Vi ha förklarat, att det vore vår lag, att vi skulle anstränga oss för att upprätthålla aktningen för detsamma, och om vi tagit i betraktande den närmare eller aflägsnare eventualiteten, att det skulle befinnas omöjligt att genomföra, så skedde detta för att gifva tillkänna, att vi vägrade att förfoga ölver folken utan deras eget samtycke, så som det skedde 1515. Den hedervärde hr Jules Favre har sagdt, att vi i Januari vägrat att deltaga i en konferens. Invasionen var då redan besluten å Tysklands, Preussens och Österrikes sida; exekutionen var då redan verkställd. Under sådana omständigheter föreslog Englaud en konferens. Vi vände oss till Tyskland och sade, att vi voro redo att ingå på densamma med två vilkor: för det första måste det blifva slut på blodsutgjutelsen, vidare måste status quo upprätthällas och slutligen tyska förbundet representeras på konferensen. Österrike och Preussen förklarade att de icke ville stadna, och tyska förbundet vägrade vid nämnde tidpunkt att låta representera sig på konferensen. Vi sade då till Enpglaud: Då de vilkor, I sjelfve hafven ansett nödvändiga, icke kunna uppfyllas, se vi oss nödsakade att afhälla oss. Detta är meningen med depeschen af den 16 Jan. 1864. ?Då I kriget sedermera fortsattes häftigare än förut, gjordes nya ansträngningar i fredens intresse. Hvad gjorde vi nu? Jag har der en serie al depescher, som jag skulle kunna uppläsa för eder, och hvilka skola visa eder, huruvida vår pc varit tvetydig eller vacklande, buruvida vi icke städse hållit 1552 års fördreg i heled och eftersträfvat de medel, som kunde åvägabriuga fredens återställande Talaren sökte med visa, att regeringen stånd och vinna f3 kan vid underhivi sig redo att älven stånd vid desamm: Hvad blir det förebråelsen, fortfor hr Rouher, att vär politik varit tvetydig, osäker, vacklande? Vi ha i denna fråga spelat den uppriktivosie, den mest upphöjda, den fredl:gaste roll, kortligen den som var mest förenlig med Europas allmänna intresse och med de af opartiskhet genomträngda intressen, som Frankrike kun de hafva att i denna fråga åberopa. Öfverallt, hvarest vi befunnit oss gent emot denna konflikt, hafva vi påpekat nödvändigheten af freden, farorna för Tyskland sjelft af kriget. Då förslag blitvit oss gjorda, ha vi sökt göra dem fruktbärande, och vi ha etannat först då deras vanmakt blifvit ådagalagd. Slutligen, då horisonten klarnade, då en stråle af hopp syntes på densamma, hafva vi skattat oss lyckliga att bemäktiga oss densamma, och vi ha gålt in på den kon ferens, vid hvilken, jag hoppas det, den sorgliga konflikten i norra Europa skall finna en fredlig lösning, och fredsvilkor blifva aftalade, genom hvilka en varaktig fred betryggas. 7Så mycket om danska frågan. Frankrikes uppträdande har varit hvad det måste vara. Frankrike har dervid icke förlorat ur sigte någon af sina pligter, något af sina intressen. ; depescherna mma stillecets medverune. men förklarat non ena sitt bi