Aftonbladet – 19 maj 1864, sida 2

andra unga män — ni har sjelf en gån; sagt mig det, min herre. Min morfar va vansinnig, min mor var vansinnig .. Grefven kunde ej undertrycka en åtbörc af förvåning, då han hörde mig framkalle dessa grymma minnen. Oh, blif icke rädd, ni ser ju att jag äl fullkomligt luga, återtog jag med en ton hvari mot min vilja framskymtade någor ironi. Han betraktade mig noga och ett omärk ligt leende spelade på hans läppar. sFortfart, sade han. Jag har ännu tillräckligt sundt förnuft behåll för att begripa i hvilken falsk ställ ning här i lifvet jag råkat genom denna dubbla olycka som träffat mig. Om nå gon skulle säga att ni, min herre, vore vansinnig, skulle ingen menniska tro att et så illvilligt påfund kunde vara sanning: men mot mig blir, ni vet det väl, en så dan anklagelse af yttersta vigt. Bah !4 sade min förmyndare med en axel. ryckning, hvart vill ni komma med all detta? Ni har bra bedröfliga infall. CHvart jag vill komma? Dertil, min herre, att då jag en dag icke mera beskyd das af ert förmynderskap, skulle möjhger någon girig slägting få ett infall, ännu be: dröfligare än mina, det nemligen att låte förklara mig för omyndig; mina femhundra. tusen livres ränta äro tillräcklig lockbeta för till och med ett brott. Och ni inser utan tvifvel att i så fall skulle en laglig handling, innehållande att jag var bevisligen rubbad, blifva ett förfärligt vapen emot mig, om jag icke från denna dag sökte öra det oskadligt. Derföre, min herre, fordrar jag att ni afskedar er intendent, för att visa verlden att ni icke instämmer I hans försök ott nedsätta och svärta mig.8