satt, läroverkets samlingar flyttade och uppställda i de nya lokalerna och dess materiella tillhörigheter sålunda bragta i fullständigt skick, lärer en högtid till firande af denna glada händelse komma att hållas dagen före examen, d. v. 8. den 2 Juni. Program med inbjudning dertill utfärdas af läroverkets inspektor, doktor Gumeelius. — Under öfverskrift en behjertad qvinna, berättar Nerikes Allahanda för den 18:e: I måndags förmiddag lekte några barn på landshöfdingens holme?, hvilken, likasom dess omgifningar, hvimlade afpromenerande. Så föll det barnen in, att de skulle från holmen begifva sig öfver till Alnängarne på en deremellan lagd, provisorisk spång. Ett par af barnen hunno lyckligt öfver; men icke så en 7-årig gosse, son till snickaren Modin, utan blef barnet, som under sin vandring öfver spången tittade ned i böljorna, yr i hufvudet och föll. Strömmen förde honom med sig; men kläderna höllo honom till en början uppe. Hvar gång han flick hufvudet ötver vattnet, ropede han på hjelp, hvilket upprepades af hans på ömse sidor om ån slående lekkamrater, hvaribland en 9-årig syster. Vid jemmerropen tillskyndade åtskilliga, som voro i grannskapet. På stranden af holmen bemärktes flera välklädda manspersoner; från andra sidan frumsprungo tre fruntimmer. Ett af dessa, mamsell Teckla Ekenberg, skyndade på en stock öfver en genom fältet nyligen gräfd kanal, kom så fram till ån, kastade från sig hatt, parasoll och schal och störtade sig i vattnet. Tiden medgal henne icke att vidare befria sig från nävon del af den för hennes ädla syfte ogynnsamma beklädnaden, och dessutom ?gick det ju ej an?, då så många herrar stodo och sågo på. Simmande uppnådde hon gossen, fattade honom i ryggen och förde honom lyckligt till stranden, der en emellertid anländ karl gaf henne ett välbehöfligt handtag för att komma upp. Både mamsell E. och dena räddade gossen befinna sig väl efter det opåräknade badet. ———