Aftonbladet – 18 maj 1864, sida 3

Rref från Köpenhamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 12 Maj. Från i dag ha vi således vapenhvila i 30 dagar, och hvad sedan? Ja, detta är alldeles lika aflägset för menniskoögon, som när konferensen började. Det första, som ä kvärdigt vid den vapenhvila, hvilken slöts den 9 dennes mellan tyskarne och oss, är, att icke de krigförande, utan de neutrala makterna fordrat och påtrugat den, och att dess grundval alldeles icke mnehåller något i sig, som kan vara en inledning till freden, utan tvärtom medför ett tillstånd, hvars förlängande utöfver de 30 dagarne tyckes vara en omöjlighet, hvad oss vidkommer; men hvem vill väl tro, att vi om 30 dagar skola stå vid en lösning af frågan, som någondera parien vill antaga! Det har gått oss nu likasom hela tiden förut, hvilket vi också förutsågo, när vi blefvo tvungna att deltaga i konferensen. De neutrala makterna, eller väl rättare sagdt, det ordförande England tvingar oss alt göra de eftergifter, som icke med godo kunna erhållas at våra öfverlägsna motståndare. Välvilligt och leende föreslå de neutrala st ett vapenstillestånd; Danmark säger: vår makt är blokaden; så länge tyskarne använda våld i norra och södra Jutland, så länge måste vi använda våld vid Tysklands hamnar; tyskarne ville icke gå in på vapenhvila, oe blokaden fortfo strax är det slut med de neutralas välvilja, och de säga till Danmark: upphäf blokaden, eljest låta vi hvar och en gå hem till sitt från konferensen, och inom kort skolen I då ha Österrikes flotta på Östersjön och kanske utanför Köpenhamn. Man lemnade oss det valet att Jutland skulle utrymmas, om Ais utrymdes; härtill blef Danmarks fria val inskränkt, så Iframt det önskade att konferensen skulle fortsättas. Detta vill ledes såga: ehuru Jutland och Slesvig blifvit ställda på samma fot så till vida, att man icke befriat den ena landsdelen från tiendens trupper utan att kunna befria den andra, så har dock nu en ofantligt stor åtkilnad blifvit gjord: konungens civila makt skall under 30 dagar respekteras i Jutland; men i Slesvig — der har nu för en månad ett tillstånd blifvit legaliseradt, som vi icke kunna hvarken angripa eller ens oroa; det är ett österrikiskt-preussiskt eller rättare segdt, pr regemente, preussiska lagar, preussiska tjenstemän, som ej få störas af oss, som i 30 dagar skola respekteras; kan detta vara inledningen till en fred, som ett dauskt folk kan fördraga, länge man ännu har en enda man att lgå, hvilken vill äfventyra striden ännu längre, för att afvakta bättre tider, ty sämre kunna de icke bli. Tyskarne skola betala hvad de äta och dricka iJutland, de få icke under vapenhvilan begagna vapen mot oss der; men är icke tillståndet 1 Slesvig det värsta och farligaste vapen mot q Detta ha de rättighet utt använda, Vårt enda motvapen var blokaden; den hade just nu kommit i ordniug, den hade just nu börjat verka; nu, då stenkolen från England uieblefvo, nu, då framför allt spanmälsleveranserna pr våren skulle fullgöras, nu upphäfves dess verkan, nu hemta de tyeka hamnarna åter lätt andun, det kommer Tull vind i seglen och ånga under pannorna; till och med om vaptnhvilan blott varar i