Aftonbladet – 18 maj 1864, sida 2

resultat af alla mina förslager. Om jag stillatigande underkastade mig denna skymf, så skulle man utan motstånd kunna förklara mig vansinnig; om jag hämnade mig skulle man verkligen tro mig vara det! Skulle jag inställa mig för en domstol och bevisa att jag verkligen var klok? Olycklig, förvirrad, tyckte jag mig stundom förlora begreppet om det reella; jag bevakade noga mig sjelf och undersökte huvuvida e: i min gång eller hållning låg något tecken till vansinne; jag räknade träden, det ena efter det andra, för att förvissa mig att icke förnuftets heliga eld slocknat 1 slöhetens natt. Jag mötte på vägen skaror af bondfolk, som glada begåfvo sig till en fest i byn; alla kände mig, alla, gubbar, ynglingar och HNickor helsade på mig. Asynen ar deras lje förtretade mig. Jag tog en annan g, men jag började genast eftertänka om ej detta anfall af menniskofiendtlighet också var ett tecken till vansinne. Diane, Diane! utropade jag förtviflad och med all min själsstyrka sökte jag fasthålla mina tonkar vid detta namn, som om deruti legat min räddning, XIV. Efter en svår strid segrade slutligen min kärlek öfver min förskräckelse. Jag beslöt att genast af min förmyndare begära en förklaring och begaf mig följaktligen hem. Jag fann grefve de Maufert i sitt arbetsrum. Jag bad honom om ett samtal. Jag är helt och hållet till er tjenst, min kära gosse, sade han med denna låtsade godhet, som han sedan någon tid visade mig. sUtan att vilja förebrå er det, måste jag likväl säga att era besök hos mig äro tillräckligt sällsynta för att icke högt värderas, ehuru de nästan alltid äro ett säkert tecken att ni behöfver penningar.t Icke denna gång, min herre?, svarade jag. d sa mycket värre för er, på min ära, ty jag är för tillfället stadd vid god kassa.