Aftonbladet – 14 maj 1864, sida 3

föra mig bort från slagfältet. Som sårad åtföljde jag spilirorna af danska regementena till Sönderborg, men då vi skulle passera bron, var det igt att se huru fienden från begge flyglarne e granatsalvor mot bryggan, öiver hvilken truppmassor gingo. ilär omkom folk i Soldaten, som ledde mig, bief sårad af en granatstump. Emellertid hade 3:dje och 18:de regementena slagits med stor tapperhet och behållit brokufvudet till dess alla regementen hunnit passera bron. Sedan lemnade dessa sin ställning och retirerade öfver bryggan till Als. hvarefter bron sprängdes och antändes. Kl vid Br var allt slut. Kanonaden varade ännu en tid. Jag fördes till Sönderborgs-qvarnarne för att förbint men det var omöjligt för läkarne att i med alla. hvarföre jagblef oförbunden ån fördes jag jemte andra sårade i en jukvagn till Hörupshav, der vi stego ombord på ett norskt ångfartyg, som förde oss, 500 till antalet, till Köpenhamn, dit vi anlände den 19 om aftonen. En ofantlig folkmassa hade samlat sig vid landstigningsplatsen och på begge idor om gatorna för att betrakta krigets offer. En del af de sårade kunde alls icke gå, en annan del gåk raglande i land. En officer var genast färdig att hjelpa mig i vagnen och jag blef förd till artilleriskolans lokal, som inrättats till lasarett. De första dagarne kunde jag med svårighet gå något litet, men nu är det omöjligt. Sista natten hade jag starka plågor ända till knäet, men är nu bättre. Några veckor torde väl åtgå innan foten blir botad. Man synes ha tänkt på att kanske göra mi till underlöjtnant, efter som krigsministerns a jutant infordrat mina papper. CELINE