Aftonbladet – 14 maj 1864, sida 3

I nog förundra sig öfver, att den 90:åriga bi belkomiten haft hjerta (eller mage) att låt ett sådant förhållande qvarstå. Den gamla bibelöfversättningen jemväl bibelkomitens sed 2 1839, churu föregående iildre iörslug deri gitvi sanningen sin rätt — öfversätta tre greki ordpar med blott ett svenskt ord: t. ex både Gehenna och Hades med helveie, ehuri endast första ordet har denna betydelse, — både diabolos och daimon med djefvul, ehurt endast första ordet har denna betydelse, -— både hicrevs och presbyter med prest, ehurt blott första ordet har denna betydelse. 1 alla dessa tre fall iakttager hr B. en noggrann särskilnad; och blott derigenom har han korrigerat en genomgående förvridning i vår bibelöfversättning, som på flera ställen all deles förvirrar meningen. Man må hoppas. att en komparativ läsning af gamla öfver sättningen och hr B:s noter skall ännu mer göra behofvet af en ny bibelöfversättning känbart och högljudt. På en mängd ställen ha vi jemfört grekiska texten, men blott en gång påträffat en uraktlåten rättelse af ingen betydelse, nemligen Matth. 24: 28, der gamla öfversättningen har presens i ställe futurum: ty ordagrant bör det rättligen heta: Hvarhelst åtelen är, dit skola församla sig etc. Så har ock Thomander. Skiszer från London, a Israel Dehn; öfversättning från norskan. Stockholm, L. J. Hiertas förlag. Pris 1 rår rmt Huru mycket bar icke blifvit tfvet om London? Men om det är sannt, att till och med i det enklaste hen urpsynt kan finna anmärkningsvärd: om icke fört blifvit af någon observerade eller påpekade, huru mycket mera mäste då icke detta vara fallet med verldssiuden Hondon. Ämnet kan med skäl outtömlig allrahelst som ett så rörii eit så mång skiftande lif som det, hvilket finnes konpentreradt på Themse stränder, måste rete oupphörli t nya vexlingar. Den samling af skizzer från den britiska hufvudste den, hvilken vi här anmäla. röjer visserli gen ieke någon mera utpräglad originalitet eller observationsförmåga af första ordningen, men skizze ga na äro nätta och lättlästa. De erbjuda en angenäm och underhållande lektyr. — Öfversät:ningen kunde, såsom så ofta är fallet med dylika från dansken och norskan, vara gjord med något mera omsorg. Likheten mellan dessa språk och värt eget synes i allmänhet förleda öfversättare att betrakta en öfverflyttning från lanskan eller norskan till svenska säösom len lättaste sak i verlden, då deremot förällandet i sjellva verket är, att denna hkret ofta förleder till stora oegentligheter i sfversättningen, emedan man icke gör sig eda för de nyanser i originalspråket, hvilka påkalla i det språk, till hvilket man öfver-. tter, helt andra uttryck än dem, som slifva en följd af en öfversättning efter