Aftonbladet – 14 maj 1864, sida 2

Resa!? svarade doktorn. ?Jag svär vid hela fakulteten att han ej på ännu två eller tre månader får tänka derpå!? O himmel! jag öfverraskade en glädjeblixt i Dianes öga. XUL. Från denna dag tillfrisknade jag ännu hastigare än förut. Vi voro nu midt i Augusti och högsommarens kraft genomträngde mig; jag blef dagligen starkare. Grefve de Maufert, helt och hället upptagen med inbergandet af sina rika skördar, besvärade oss föga med sitt sällskap. Stundom vandrade jag med Diane ut på fälten för att betrakta skördefolket; visatte oss då på en halmkärfve i solskenet och sågo så lyckliga ut som ett par älskande. En dag plockade jag blåklint och åkervallmo, hvaraf jag flätade en krans och satte på hennes hufvud. Hon var så vacker dermed, utt jag hänryckt betraktade henne. Hon såg det och rodnade. Emellertid — jag måste erkänna det — var förhållandet emellan oss betydligt förindradt. Diane tycktes försänkt i ett inre ankfullt betraktande af något, som på en sång förtjusade och förskräckte henne, Jag säg RBastien endast tidtals, då han uerkom från sina djerfva utflykter, ty jag ade ej kunnat förmå honom att afstå från myghandeln. En afton mötte jag honom parken. ?Herr Andre?, sade han, ?ni måste eäga nig hvad jag skall svara på en fråga, som Jatherine, den listiga ungen, oupphörligt ;å olika sätt ställer till mig. Hon tyckes ödvändigt vilja veta om ni ej talar vid? ågon of de vackra bondflickorna häromring. Jag vet ej om det är hennes nyfienhet, eller om det tr någon som genom