Aftonbladet – 14 maj 1864, sida 2

— Uppmärksamhet förtjenar i denna stund en artikel i ?Opinion nationale, under rubrik ?Europa 1859 och 18647. Härilemnas först en skildring af inledningen till det italienska kriget (ännu d. 8 Febr. 1859 förklarade kejsar Napoleon för lagstiftande kåren, att förhållandena i Italien icke gålvo tillräcklig anledning att tro på ett krig?, pch att freden, som man hoppades, ej skulle bli störd?, och derefter heter det: Italien befinner sig ännu år 1864 i ett abnormt tillstånd i Venedig och Rom; den dubbla occupation, öfver hvilken lord Palmerston så bittert beklagade sig är 1859, upprätthålles alltjemt utan undseende, och rån tronen hade uttalats de ord, att 1815 s fördreg upphört att existera. Under år 1864 har Europas lugn icke allenast hotats, utan äfven öppet rubbats. Både i Östern och Vestern gifvas svaga och undertryckta, hvilka lida deraf, att fördragen och rättvisan wrampas under fötterna. Ett blodigt krig hemsöker Polen och Danmark. Om diplomaterna fortfara med att bringa menskligheten till förtviflan genom deras tröghet och vanmakt, mäste man väl till sist bestämma sig för att göra slut på ett obilligt och skamlöst krig genom ett krig med rättfärdiga li berala och upphöjda afsigter. Låtom 0ss icke tillsluta ögonen för den solklara verkgheten. Det förflutna störtar tillsammans, men midtibland dess ruiner höja sig ännu medeltidsmakter, hvilka ständigt äro redo att draga fördel af det obetydligaste tecken till ett mindre godt förstånd mellan London och Paris och aldrig draga i betänkande att med barbariskt våld möta folkens berättigade förhoppningar. Under dessa omständigheter hafva alla de nationaliteter, som äro underkufvade eller sväfva i fara för att bli det, från Alperna till Adriatiska hafvet, lill Svarta hafvet och Östersjön, sina ögon riktade på de båda vestmakter, hvilka gå i spetsen för den civiliserade verlden. Frankrike skall lika litet 1864 som 1859 uppgifva sin roll som civilisationens förkämpe. Men det finnes ingen tid att förlora. I Polen har man under mer än ett år deporterat och nedskjulit menniskor i massa; vid Östersjöns ster har man i 2:ne månader obarmhertigt utslungat bomber öfverallt, för att befrämja reaktionens sak. De män, som hylla konungadömet med Guds Nåde och tillbaka skridande i hvarje riktning. draga icke i betänkande att slagta menniskor på vallatsen?. Skola då civilisationens anhängare af alltför långt drifven menniskokärlek tillläta, att man så ostraffadt förqväfver mensklighetens nödrop i blodströmmar och beröfvar hjeltemodiga nationer den sista qvarlefvan af oberoende ?