Aftonbladet – 13 maj 1864, sida 3

stadens hela befolkning. (Pr. 17.) BLANDADE ÄMNEN. En blick inom det andliga lifvets område. (AM JE Er -) (Slut från 24 404.) Jag egde i många år en vän och kamrat, som var I h grad fördomsfri, och om hvars san. i ät jag hade tillfälle att göra mig fullt Han berättade mångfaldiga gånger I ot besynnerligt, som händt hans far, framlidne prosten H. i Skåne. Bemälde prost hade i n flygel af prestgårds. byggningen sitt eget sofrum. Tirån gården ledde I en särskild trappa upp till rummet. Förstugu I dörren stängde han omsorgsfullt igen, då han om qvällarne fick upp för att lägga sig. En natt, då han låg fullkomligt vaken, hörde han tydligt. att denna dörr lästes upp, samt att någon kom trappan uppföre och med häftighet öppnade kammardörren. Men derefter hördes ingenting vidare. Förundrad härötver, steg han upp och tände på ljus. Dörren till rummet stod då på vid gatvel, men ingen mensklig varelse syntes till. Han skyndade utföre trappan och fann den nedra dörren åt gården på vanligt sätt stängd. Undrande hvad detta skulle betyda, återvände han till sitt rum. Klockan var halfett på natten. Några dagar derefter erhöll han underrättelse, att en af hans intimaste vänner dött samma natt och vid samma tid, då han hade det oväntade besöket. Mången, som icke tror mer än hvad han vill, skall, när han hör denna berättelse, helt säkert vara färdig med den förklaringen, avt dörrens öppnande härledde sig från ett luftdrag, och att det endast var en tillföllighet att prostens vän dog i samma ögonblick. Men alla dessa, som äro benägna att skylla hvarje oförklarlig händelse på den s. k. slumpen, vill jag lägga på hjertat följande fråga: Kan det i en verld, som styres af en allgod och vis Försyn, och der, enligt bibelns ord, icke en sparf faller till jorden, utan den himmelske Fadrens vilja, — kan det, säger jag, i en sådan verld verkligen finnas en slump, som bestämmer de händelser, hvilka mången gång få a oss i häpnad och förundran 1)? Det är icke ovanligt att man någon gång får höra berättas, huruledes sjuka och svaga eller döende personer, som hyst en brinnande längtan att få träffa en på långt håll boende vän, fallit i svimning, och under det att de sålunda legat i en dödlik dvala. har deras själ varit synlig för det aflägsna föremålet. Äfven utitryckta afhandlingar omtalas dylika tilldragelse Engelska predikanten Josef Wilkins drömde en natt, under de år, då han gick i skolan, att han reste till London och kom till sin faders hus samt gick in i den kammare. der hans föräldrar plägade sotva. Då han anländt till sidan af sängen, såg han fadren sofvande; han gick derföre till den andra sidan, der han fann sin moder uppvaknad, hvilken i detsamma förskräckt utröpade: O min kära son! du ärdöd.7 Vid dessa ord uppvaknade han och fästade sig vid denna. dröm föga mer än vid hv annan; den skiljde sig hkvil från andra drömmar genom en större fullständighet och ett tydligare sammanhang. Några dagar derefter erhöll han, helt hastigt och oförmodadt, ett bref från sin fader, hvaraf han kunde sluta att något utomordentligt måtte hafva tilldragit sig. Vid brefvets öppnande förskräcktes han. emedan fadren deruti tillsade honom. att, i fall han ännu lefde, genast lemna underrättelse om sitt tillstånd. I den och den natten, som fadren i brefvet nämnde, då han sofvit, men modren varit vaken, hade hon hört fotstej i trappan. Hon kände tydligt igen sonen vå gången; han hade slutligen kommit in i rummet och gått fram till sängen. Med förskräckelse hade hon då ropat: O min kära son! du är död.? Modren hade således sett sin son hemma hos sig i samma ögonblick då denne drömde derom, ehuru de voro omkring etthundra engelska mil skiljda från hvarandra. En berättelse, som är på det högsta besynnerlig, finnes meddelad uti en skrift, tryckt ar 1818 och som har till titel: Höchst merkwirdige Geschiehte der magnetisch hellsehenden Augusta Mäller in Karlsruhe: von Doktor Meier, Grossherrzogl. Badischen Staabs-Medicus ete. — Herausgegeben von Doctor C. C. von Klein. Königl. Wirtembergischen Medicinal-Rath. Den här omnämnda flickan Augusta Miller, som hade ett ganska retligt temperament, var frisk till sitt tolfte år: men efter denna tid blef hennes helsa vacklande. Hon fick bleksot. förenad med bröstplågor, blodspottning, hufvudvärk af nervös beskaffenhet, kramp och sömnlöshet. Vid 22 års ålder blef hon magnetiserad. En längre tid fortgick magnetiseringen, och öfver allt. som tilldrog sig med henne under denna tid. fördes en omständlig och noggrann dagbok. Slutet af sjelfva bertttelsen vill Jag anföra med medicinalrådet von Kleins egna ord: (Insändt.) Vi komma nu till det, som egentligen utmärkte denna somnambul, nemligen hennes till en enorm grad stigna 1ö. a att verka på aflägsna personer och visa sig för dem samt försätta sig till ställen på flera mils afstånd. En gång gaf hon en främmande person, på tillfrågan. bestämd underrättelse om hans rfaders timade död i Freiburg, 15 mil från Karlsruhe, och anmärkte, att hon i detta ögonblick sjelf varit der. Ofta talade hon om sin i Wien boende broder, och försäkrade, att hon kunde försätta sig dit på en miut ; att hon kunde göra sig märkbar för honom, atan att han på vanligt sätt märkte henne geom sinnena; att, om hon ropade honom, skulle let förekomma honom, som hörde ham en röst i let inre af sitt öra o. s. v. Från den 15 November till den 13 December 1816 var hon i en ) En annan författare yttrar sig häröfver på ett träffande sätt sålunda? Då ännu icke på långt när alla de lagar äro bekanta, hvilka regera det yttre lifvet och bestämma dess sammanhang med det inre obekanta, har ordet tillfällighet ofta alldeles samma betydelse som en bekännelse af den okunnighet, som beherrskar oss och hvilken gör det omöjligt för ass att förklara de fenomener, som ådraga sig vår uppmärksamhet.? ) Något härmed likartadt förekommer i Nicanders berättelse om en lefvande systers vålnad.