Aftonbladet – 13 maj 1864, sida 2

hvad han yttrat i sin förklaring till po: hvad det andra åberopade vittnet bet betjeningen, så var det just ifrågavarande tullvaktmästare, som då kapten Westerlund med de bergade effekterna kom upp på postzården och omtalade olyckan, till de omk tående yttrade: det kunde ju ej gå på annat sätt, så fulla som de voro. Hvad nu det beträffar att deras nyktra tillstånd kunde. bevisas genom deras ihärdiga och farliga arbete genonr drifisen, så vill jag blott nämna, att detta arbete denna gång ingalunda var så mödosamt eller farligt, som det visserligen ofta är; ty nu stod d enda, som ansågs vara nykter, i fören och stakade fram båten, då de andra sutto eller stodo i båten och buro af isstyckena från sidan, hvilket allt var gjordt på mindre än en half timme. Att olyckan, som det nu i berättelsen säges, skulle skett genom rormannens oförsigtighet, ilken ej skulle varit öfverlastad, vill jag ej skrifva under, då den karlen, som satt vid rodret var en af de som ej voro nyktra, och han dessutom var känd som en van och skicklig båtseglare, hvilken ingalunda i nyktert tillstånd, då båten skjuter god fart, helt tvärt lägger ned rodret dickt i lä, utan att passa upp på skoten; då dessutom hård anlovning sannolikt ej behöfts när mössan, som blåste af åt lovart, ej måtte kunnat ligga många tum från båten. Bland andra upplysningar jag erhållit om denna tilldragelse kommer ock att här boende personer erbjudit sig kunna intyga hurusom matrosen, befälhafvare i båten, och-ett par af de andra under hela natten ända till afseglingen suttit och supit. Anser man sålunda att denna olycka af menniskor kunnat förekommas, drabbar synbarligen ansvaret härför den person, som enligt sin tjenst bort tillse så väl det ena som andra vid båtens afgång, men lika litet nu, som vanligen lärer vara fallet, då var närvarande. Statens materiel, äfvensom de personer, hvilka till staten betala afgift för att blifva förda denna rätt, farliga väg, öfverlemnas sålunda i händerna på några supiga sjömän, hvilkas befälhafvare aldrig frågar efter att, sin tjenst likmätigt, vaka öfver sina underhafyandes utöfvande af deras råliggande värf. ger man nu härtill i betraktande att denne man, genom att låta dessa personer fara ut och dränka sig, bringar elände och fattigdom öfver flera familjer, torde insändarens sökta dramatiska titel med skäl kunna ändras till: Hurusom en menniska kan bringa olycka och fördert öfver många familjer ! Grisslehamn den 8 Maj 1864. Oscar Frölich, Löjtnant vid k. Södermanlands reg:te och gränsposteringsbefilhafvare vid Grisslehamn. Härvid äro bifogade följande intyg: Undertecknad, kommenderad som vakthafvande korporal, intygar att, då jag, enligt härför utfärdade instruktioner, inställde mig vid afseglingen af den svenska postbåt, som härifrån afgick den 1 innevarande Maj kl. 5,30 min. f. m., förefanns, af den derå varande 5 man starka besättningen, 4 man mycket öfverlastade af starka drycker, den ena till den grad, att han ej kunde hjelpa sig sjelf ned i båten. Grisslehamn den 6 Maj 1864. C. Wall, Soldat vid k. Södermanlands regemente. Uti ofvanstående intygar uti alla delar C. J. Falk, Soldat vid k. Södermanlands regemente. I sammanhang med ofvanskrifne intyg får undertecknad på begäran lemna den upplysning. att matrosen Sandin, jaktbåtsmännen Matts Ersson och Svedberg voro af starka drycker ankomne samt jaktbåtsman Pettersson mycket öfverlastad ; försäras af slehamn den 7 Maj 1864. C. R. Ekström.