Aftonbladet – 13 maj 1864, sida 2

G. 0. Willes; Trinculo, 2 k., 24 man, 60, hästkr., chef J. B. Creagh; Warrior, 40 k., 660 man, 1250 hästkr., chef A. Cochrane. Den till Cuxhaven anlände Black Eagle är en avisoångare och hör icke till kanalflottan. —L — Kommerskollegium har tillagt OC. F. Hultqvist patent under fem års tis ett af honom uppfunnet nytt sätt att tillverka alla slags ljus, samt Abr. Forsgren patent under tolf års tid å en af honom uppfunnen maskin för til verkning af hästskor. —— — BSundhetskollegium, som, uppå derom gjord ansökan entledigat medicine kandidaten Jo. H. Settervall med Åpril månads utgång, från läkarestipendiet å kongl. flottans stat, har under den 28 i samma mänad tilldelat ett sådant mindre stipendium åt medicine kandidaten Knut Drake att från och med Maj månad åtnjutas, då läkarestipendiaten, medicine kandidaten Frick inträder i det genom Settervalls afgång lediga högre stipendiet. — — Upsala universitet. De offentliga föreläsningarne vid universitetet, hvilka under vårterminerna fortgå t. o. m. den 15 Maj, afslutades i anseende till pingstferierna redan förlidne gårdag. Medicine licentiatexamen aflades förl. måndag af med. kand. R. A. Swederus, westm. och T. O. H. Palm, werml. — — I Södermanlands läns Tidning Den 1 dennes firade komministern E. Åkerstein i V. Wingåker sitt femtioåriga jubileum såsom lärare inom amlingen. — Född inom socknen, der hans föräldrar voro bondfolk. egnade han f I hofrättssig tidige till swadier, och efter afla examen tjenstgjorde han någon tic rätt; men lemnade snart denna presterliga, hvarefter han den I M anställd som skolprest i Wingå fortfor till 1833, då han ster. — Oaktadt sin höga ål köler han ännu sin tjenst med oförminskad k oh nit, samt är genom sin lära och sitt lefyerne en prydnad för den svenska kyrkan. — Trafikinkomsten på ambanan har under April månad utgjort 0) rmt. Under samma månad törl. år utgjorde den 48,409: 2 rmt. — Från Upsala skrifves den 11 Maj: Natten till förl. söndag föll något Väderleken har dock fortf långvariga kylan och bristen på ne i hög grad menligt inverkat på klo motejen. Rågen och hvetet hafva ännu ingenting särdeles lidit, utom der rågen varit sådd på lösare jord, hvarest den frusit opp? och tagit skada. — -— Rörande Grisslehamnbåtens förolyckande har gränsposteringsbefälhafvaren till Dagligt Allehanda insändt följande beriktigande: Till redaktionen of tidningen N. Dagl. Allehanda ! sljd af en i redaktionens tidning af den arande månad införd berättelse under titeln: Fem lif spillda för en alblåst mössa, får undertecknad hos red. anhå get införande af hosföljande beriktigande, på det att, hvad orsakerna och anledningarne till denna högst beklagliga ol be r, allmänheten ej må vilseledas af insändarens något sväfvande meddelanden. Då af de vid det ifrågavarande tillfället närvarande personerna endast en blef qvar vid lif, den omnämnde aptenen Westerlund, så stödjer jag mina uppgifter dels på den förklaring häröfver han inför härvarande postmästare 1 min och andra vittnens närvaro aigaf, dels på hans till mig sedermera, jemväl i vittnens närvaro förda ytterligare meddelanden, likasom jag ock värmed vidfogar intyg af personer, som vid båtens afsegling voro arande. I samma ordning, som instindarens berättelse afhandlar ämnet, vill äfven jag söka lemna mina beriktiganden. Det heter, att båten seglade und nordlig kultje och temligen hög j nämnde passagerare som här på hafsstranden vistande sjömän uppskattade vindens styrka till bramsegelskultje, och denna ej ens fj . Tvenne finska postbåtar, som ex stund före den svenska härifrån afgingo, hafva också sedermera berättat, hurusom de, ehuru långt efter sig, ännu sågo den svenska båtens segel, då det så mojnat ut att de tagit till årorna. Att sjön, för att vara på hafvet, ej var så temligen hög?, torde kanske bevisas bäst deraf, att den räddande norska briggen i sin utsatta båt kunde uppfiska alla de i den kantrade båten förut liggande effekterna, deribland nu så märkvärdigt till och med postväskan flöt omkring. Detca haltande bevis vill jag dock ej begagna, ty om insändaren vore bekant med förhållandena, skulle han veta hurusom det ej behöfves mycket sqvalpande för att en postv ä utkastad på vattnet, skall fyllas och sjunka; men nu måste denna märkvärdiga händelse hänföinom diktens område, alldenstund någon ka lika litet vid detta tillfälle fanns med, som sådan någonsin begagnas, ty posten inlägges i vattentäta, härtill f digade kaggar. Hvad beträffar sjelfva försvinnandet af de olyckliga sjömännen efter kantringen, hvilken manöver jag sedermera skall afhandla, säger samma insändare, att 2 af besättningen vid kantringsögonblicket kommo under seglet och gingo förlorade; väl möjligt att de kommo under seglet, men som båten i nästa ögonblick reste sig igen och låg i marvattnet och åtminstone den ena af dessa var känd för att vara en utmärkt simmare, så hade kanske ej seglet hela skulden häri; hvad de öfriga 3 beträffar, så höllo de sig, som i berättelsen omnämnes, fast i kaptenens ben, hvartill han ock uppmanade dem; men då han efter ett ögonblick kände att de slä pt taget och såg sig om, voro alla försvunna. inde unga, raska och härdade karlar vara så svaga, att de ej ens i några ögonblick kunde hålia fast i ett säkert tag, då det gällde lifvet och de visat, enligt samma berättelse, så mycken ihärdighet i arbetet genom den svåra drifisen? Hur kom sig då att passageraren kunde i så mångfaldigt längre tid hålla sig fast, innan han lyckades göra sig bemärkt af briggen och båt sedermera hann komma honom till hjelp? Hvad nu beträffar försvaren för föreståndaren och upplysningen att besättningen ingalunda vore af starka drycker .öfverlastad, hvarå intyg och bevis anföras, kan jag ej nog förvåna mig öfver insändarens djerfva åberopanden, först af den rm mur a räddade passagerarens, kapten Westerlunds in-d g, hvilken, dels i sin förklaring till postverket, s ger att olyckan skedde genom rorsmannens s årdslöshet, på grund hvaraf han fordrar ersätt)h ning för sina dade effekter, ej viljande, då lo det här var onödigt, tyngre belasta det enda (d 1varstående af hans olyckskamrater — minnet! s — dels nekade att till de härför särdeles intres-e serade personerna afgifva ett af dem enträget n yegärdt sanningslöst intyg, att besättningen skulle d varit nykter, hvilket han i vittnes närvaro för r nig omtalade, då han visade mig det svar han In insåg sig. endast kunna å denna besynsj ETTA S