Aftonbladet – 13 maj 1864, sida 2

tr a Det var i går som vapenhvilan skulle taga sin början och samma dag skulle konferensen i London ha session. Ännu då detta skrifves har icke något telegram ingått rörande förhandlingarne vid detta möte; och skola vi vara fullt uppriktiga, så måste vi bekänna, att vi icke äro särdeles nyfikna i fråga om meddelandena derifrån. Vi äro nemligen öfvertygade att äfven nu sedan vapenhvilan inträdt, skall man ha lika svårt att komma till hufvudsaken, äfvensom de tyska ombuden skola ha lika lätt att hitta på undanflykter och icke inlåta sig på någon allvarlig förhandling. Om också möjligen en eller annan engelsk och fransk statsman gör sig illusioner om de storverk, som konferensen skall åstadkomma, så är det åtminstone visst, att pressen icke delar eller underhåller en sådan uppfattning. e engelska tidniugarne tyckas göra sig mycket små förhoppningar om konferensens betydelse, isynnerhet nu, då det visar sig, att hvarje ny fråga som uppkastas fordrar inhemtandet af instruktioner hemifrån. Morning Herald påstår, att England af tyskarnes fräckhet och våldsamhet drifves till kriget och tror ej att konferensen skall uträtta något. Morning. Post hotar Österrike med en uppresning i Ungern och förlusten af Venetien, och fordrar att Englands och Frankrikes regeringar, för att ställa den allmänna meningen tillfreds, ofördröjligen vidtaga åtgärder för att hejda preussarne och österrikarne, ja, att England bör hjelpa Danmark, äfven utan Frankrikes medverkan. Kanalflottans afsändande till Östersjön, säger tidningen, skulle i England väcka den största tillfredsställelse. — Daily News yttrar, att de tyska makternas öfvermod stigit och deras fordringar blifvit så öfverdrifna, att de omöjligen kunna antagas. Ja, sjelfva Times, som för öfrigt alltmer och mer uppgifvit Danmarks sak och liksom förberedt engelsmännen på Danmarks undergång, tröstande sig med att en hämnare nog i framtiden skall uppstå och att Rhengränsens förlust ekall blifva straffet för Preussens röfvaretåg, gör nu de häftigaste utfall mot Tyskland. Kriget, förklarar tidningen, har blott sin grund i den fanatism som genom en nästan tjugoårig agitation blifvit väckt hos det tyska folket emot danskarne, i den inbördes afund som råder bland de tyska furstarne och den eröfringslusta som Preussen hyser och som skall försona folket både med den nuvarande och hvarje framtida Bismarck, om han blott kan eröfra ett stycke land. England bör derföre uppgifva den 80-åriga traditionen om ett förbund med Tyskland och med likgiltighet åse hvarje olycka som i framtiden träffar detta land. Åfven på flera andra håll förspörjas tecken, som icke synas mycket lofvande för den europeiska fredens bevarande och som verkligen antyda, att trippelalliansen mellan Preussen, Österrike och Ryssland är afsluten. Ryssland fortsätter sålunda sina utmaningar mot Frankrike. För icke längesedan firades femtionde årsdagen af de allierudes intåg i Paris med en stor militärisk parad i Petersburg, och i dessa dagar har kejsar Alexander utfärdat ett reskript, hvari han stoltserar öfver Polens kufvande i trots af vestmakternas och Österrikes föreställningar samt gillar det förnärmande sätt, hvarpå furst Gortschakoff förde underhandlingarne, särdeles med Frankrike. Det kejserliga reskriptet, som underättor furst Gortschakoff om att kejsaren har skänkt honom sitt porträtt i briljanterad medaljong och ytterligare tillåter honom att bära det vid Andreas-bandet i knapphålet, innehåller bland annat följande: Då de politiska förvecklingar, som det polska upproret föranledde, förlidne år hotade Rysslands okränkbara rättigheter och satte den allmänna freden i fara, hvarigenom en stagnation kunde inträda i de för rikets bästa påbörjade inre reformerna, måste min omtanka framför allt vara riktad på att beskydda Rysslands värdighet och legitima rättigheter. Er erfarenhet, er varma kärlek och tillgifvenhet för tron och fädernesland läto mig i er finna en värdig tolk för mina önskningar och afsigter. Sedan de konflikter som hotade Ryssland och de orättmätiga försöken att blanda sig i dess inre angelägenheter blifvit undanröjda, är ändamålet med det uppdrag jag lemnade er vunnet till Rysslands ära 0. 9. v. Samtidigt med detta reskript meddelar Journal de S:t Petersbourg att äfven grefve Berg i Warschau har erhållit kejsarens porträtt i briljanterad medaljong. Slutligen kungör den offieiella tidningen en armåorderaf den 1 dennes, i hvilken kejsaren tackar generalerna Berg, Muraview och Annenkow för deras bedrifter i Polen och uttalar sin tillfredsställelse med samtliga officerare och gemenskap, i den armå, som kufvat frihetsstriden i Polen. Skulle det verkligen vara tänkbart, såsom den ryska czaren vill inbilla verlden, att den polskafrågan är bragt till afslutning med dessa dokumenter? ——LLL— K. M:t har, enligt Posttidningen, den: