Aftonbladet – 12 maj 1864, sida 3

I fråga, att denna trupp bestått af minst 15 polis. konstapla Hr G med bi mit up vid det in ner tillkännagaf härvid att han icke i ivit att konstaplarne koman utan blott att de gata. Sandblad medgaf nu att det kunde vara en möjlighet att han slagit hr Ganr; men att detta i sådant fall varit i misshugg, då konstaplarne skulle skingra en på ofvannämde ställe befintlig folkhop. Slog ni 3 många personer vid det ifrå I varande tilifället att icke Sandblad kan till utseendet igenkänna Ganer och bestimma huruvida han var bland dem som blefvo slagna, invände ordföranden. Ja, det var en helhop som fick däng uti hörnet vid Jakobs Kyrkogata, genmälde Saudblad. Men nog borde väl Sandblad ha sett om en i person blef kullskaffad i rännstenen och tilldelad en sådan miugd slag som Ganer erhållit. Det var inte godt att se, de slogs lite hvar, yttrade Sandblad. Då slog väl Sandblad med, invände ordföranden. Ja, det kan jag inte neka till.s Nå, hvem gaf er order att slå ? Vi ha rättighet att använda battongerna till elfförsvar, det är någonting helt annat sfverfalla personer som intet gjorde er något ondt. Sandblad fortfor härefter att vidhålla sin uppgift, att om han slagit hr Ganer, så hade det varit i misshugg. Hade ni då inte bättre reda på edra slag än att det kunde hända att de träffade andra personer än dem de voro rigtade åt? Det var minsann inte så godt att vara säker på den saken bland en folkmängd, som var så oregerlig att man knuffades bade hit och dit. Ja, Jag medger nog att er befattning icke är angenäm. Men vid detta tillfälle ha ni också burit er åt på ett sätt, som ingalunda är egnadt att inge aktning för polisen; ty utan att personer gjorde er något ondt blefvo de öfverfallna, och det borde ni kunna förstå, att ett sådant förfarande måste uppväcka harm ech ovilja. Söderberg förnekade till alla delar att hafva deltagit uti våldet mot hr Gantr, uppgifvande Söderberg att han ifrågavarande afton endast upp hållit sig å Gustaf Adolfs torg. ör att höras såsom vittnen voro till denna dag inkallade öfverkonstapeln Sandqvist, poliskonstaplarne :r 133 Eriksson och 135 Pettersson samt hemli poliskonstapeln Hjelmqvist. ANmänna åklagaren fann sig dock af försigtighet föranlåten begära att de. först utan edgång måtte upplysningsvis höras, för att derigenom få utrönt huruvida de iett eller annat afsecnde kunde anses i saken komprometterade. iqvist upplyste att han, som af kommissarien Norrlin blifvit tilldelad befälet öfver några konstaplar, af nämnde kommissarie erhållit order att först uppmana folket att skingras; men om sådan uppmaning icke åtlyddes skulle battongerna begagnas. Vidare upplyste Sandqvist, att han åtföljt den trupp som å Regeringsgatan anfördes af polismästaren Wallenberg; men dervid icke observerat att hr Ganer blifvit misshand-:; lad. Icke heller hade Sandqvist varit vittne till de af Sandblad begångna våldsbragderna mot handlanden Kessler och bokhållaren Schiitze. . dHljelmqvist, Pettersson och Eriksson hade ingenting att upplysa; dock syntes det temligen uppenbart att den sistnämnde sökte fördölja åtskilligt. som med skäl kunde antagas vara ho nom bekant, hvilket också ordföranden lät Erik son förstå: yttrande derunder, att det vore skam af poliskonstaplarne att stå i domstolen och tala osanning. Hjelmqvist tilläts härefter beedia sin berättelse; men i afseende å de öfriga törlarade allmänna åklagaren att han för närvarande icke ville åberopa dem såsom vittnen. Rörande det mot bokhåltlaren Schtitze å Malmtorgsgatan begångna våldet hördes härefter på ed körsnären Wockatz och badarmästaren Chave, hvilka vidhöllo sina förut i poliskammaren af! gifna vittnesberättelser, hvari de omförmält, att de sett Schitze å Malmtorgsgatan blödande ur ett sår i bakre delen af hufvudet samt omgifven af flera poliskonstaplar, bland hvilka äfven Sandblad, som stått närmast den slagne. Schitze hade sjelf igenkänt Sandblad vara den som slagit honom. Härefter förekallades poliskonstapeln Danielsson. för att upplysnin; ö men hans beättelse, hvilken hufvudsakligen innehöll att han icke hade sig något bekant om våldet å Schiltze. ehurn Danielsson nödgats erkänna att han kommit till stället, medan Schiätze stod och blödde. var så sväfvande och uppenbarligen sanningslös, att ordföranden ansåg sig på det allvarligaste böra uppmana Danielsson att hålla id sanningen. Danielsson fortfor likväl att påstå det han icke hade något att upplysa om väldet å Schitze. Jo det är präktiga upplysningar man får af vonstaplarne, utbrast slutligen ordföranden. Derefter påropades målet om våldet mot brö-! derna Bolin. I Polismästaren Granström var i detta mål kallad för att upplysningsvis höras. Vill hr polismästaren vara god och meddela! hvad han har sig bekant om den här saken: ty poliskonstaplarne är det inte möjligt att få nåJon sanning ur, yttrade ordföranden. Allt hvad ir Granström hade att upplysa var emellertid blott att han gifvit order om att föra Gabriel Bolin till vaktkontoret: men i afseende å våldet not denne hade hr Granström lika litet att uppsa som de förut hörda poliskonstaplarne ; dock nhemtades af.hr Granströms berättelse att kontapeln Kyhlberger varit närvarande vid uppträlet i Nybrobacken innan hr Granström dit ans kom, ehuru Kyhlberger, till -fördöljande af sin lelaktighet i våldet uppgifvit motsatsen. Likaså pplystes det att icke hr Granström gi bealining om Anders Bolins förande till vaktkonoret, utan att konstaplarne gjorde det på eget evåg. Sedan polismästaren Granström aflägsnat sig ortfor. likväl Kyhlberger att påstå det nämnde olismästare gitvit order om att taga Låda Bo-t inerna i förvar, Ordföranden invände härvid: efter all anleding blefvo ni så förbittrade öfver att Anders! Join vågade be er att icke slå ihjel brodern — så förskräckligt farligt kanvänka att ådant — så att ni i harmen derötven Anders Bolin till vaktkontoret. Ytterligare tvenne vitttnen upplyste vid detta ångstillfälle att de sett Menander samt flera i lar slå G. Bolin. Ettafdessa sin ed att konstapeln Mett varit häftig och konstig. såsom m han varit rörd al starka drycker. Poliskomnissarien Backlund upplyste likaledes på aflagd d att Menander företallit honom vara något beusad samt till tjenstgöring olämplig. Icke dessmindre ti s Menander fortfarande tt göra tjenst, ehuru allmänna åklagaren re id förra förhöret, vid fråga om Menanders ande, yttrade att ået brott Menander gjort sig kyldig till möjligen kan anses vara at urbota eskaffenhet. I fråga om våldet mot betjenten Pettersson, varom ransakning härefter förekom, upplyste fven denna gång ett vittne, att poliskonstapeln Jolin jemte en stadssoldat gått in i den ports ;