Aftonbladet – 12 maj 1864, sida 3

ren Hermann håller mig fången men ni skall befria mig!4 Min första tanke var alt fly med honom: men då jag gick igenom salongen, såg jag den stackars fru Schultz sitia der helt lugn, sysselsatt med att gifva sin lilla dotter en lektion. Jag tänkte på den förtviflan, hvari underrättelsen om en olycka som hittills varit henne obekant, skulle försätta henne och jag ändrade genast beslut. Beså, låt oss fly!4 återlog doktorn. sJag hade något högst angeläget att säga er, svarade jag, utan att lätsa se huru upprörd han var. Nåja, det kan ni berätta mig under vägen.t Nej, låt oss dröja litet, sade jag, Sty Jag mår ej rätt väl. Dessutom var det meddelande jag ämnade göra er af helt och hållet förtrolig natur.4 Ett skäl till för att gå härifrån! sade han. Ser ni icke att vnnsinnet är der? Hon söker mig, hon hör oss! Der, der, bakom er! tillade han med stirrandr blick. Jag ryste af fasa såg mig om, blek och darrande, en högrest menniskovarelse tycktes träda ut ur sjelfva väggen och orörlig, stum, oafvändt betrakta oss. sRädda mig, rädda mig! ropiäde Schultz, ytterligt förskräckt: hon skall gripa mig!4 Jag ansåg honom förlorad. Instinktlikt kastade jag mig emellan honom och spöket: jag vågade betrakta det. Vid företa ögonkastet insåg jag vårt misstag. Huru barnsligt! utropade jag. Detär Ju porträttet af er onkel, doktor Wollgang Schultz.4 Nej, det är kon, som förklädt sig för att bättre kuona fånga oss... Se, hon rör sig i Gå och tag hennes hand! Det är hon, säger jag er, det är hon!