Aftonbladet – 12 maj 1864, sida 3

verstelöjtnant de Mottoni, som hos öiver ståthållareembetet . paketoch tidningsafsändningskontor skulle Jat honom öppu anmälde att ett bref-. r— Slo s i huset Nygaten. — Öiverståihällareembet udsamt uppkalla Mottoni och förklarade sig licke kunna till hans ansökan lemna bifall, eller derom vidare yttrande algifva.? Förbudsäåtgärden var så mycket mera till: tagsen, som det icke lagligen kunde förvägras någon person att moitaga och fort skafia bref elier paketer som till honom anförtroddes. Men Mottonis anmälan, som ständigt rubricerades såsom en ansökan, hade emellertid väckt så stor oro hos öfverståthållaren, att han, innan den ofvan omförmälda förbudsåtgärden beslöts, i brådskande fart till K. M:t ingick med anmälan om Mottonis åtgörande, dervid öfverståthällaren icke ens gal sig tid alt förse sin inlaga med kontrasignation. Årendet ansågs älven vara af betävklig art, att öfverstäthållarens anmälan redan dagen efter det densamma inkommit, blef, med förbigående af statsrådsberedningen, i konseljen föredragen, hvarefter beslut genast fattades. Protokoll:t derom uppsattes och justerades i påföljande konselj, en skyndsamhet i beslut och handling som på den tiden var ytterst sällsynt. Man skall naturligtvis antaga att öfverståthällarens framställning icke föranledde till annan åtgärd, än ett förklarande att Mottonis omförmälda förehafvande? var bäde lagligt och ändamålsenligt, och att det fö tligen från verkställande maktens sida icke kunde möta hinder. — Men då bedrager man sig svårligen. K. M:t förordnade i bref, kontrasigneradt jaf statssekreteraren Skogman, att öfver Mottonis ansökan om tillstånd att få inrätta en Ibrefoch paketpost i hutvudstaden, skulle — Stockholms magistrat och 50 äldste höras, hurnvida de ansågo en dylik inrättning behöflig, i hvilket fall öfverståthållareembetet egde att föreslå de föreskrifter, som till förekommande af missbruk, och till betryggande af allmänhetens rätt, borde iakttagas: derefter ville K. M:t pröfva om inrättningen skulle genom allmän anstalt tillvägabringas; eller såsom . enskildt företag, nuder bestämda vilkor åt någon infödd svensk man upplåtas). -— Emellertid ålades öfverståthållareembetet att i laga ordning tillse, det någon sådan inrättning icke i hufvudstaden öppnades, innan regeringen dertill gifvit tillstånd i enlighet med de i ämnet tillämpliga förtattningar.? Nu mera förekommer det eannolikt. hvar och en rent af oförklarligt att en sådan re-. geringsätgärd kunde vidtagas. Betecknande är att det på en gång grundlagsvidriga och befängda i regeringens förfarande allenast af Attonbladet och D igt Allehanda klanDe ga tidningarne i hufvudstaden, hela skaran af sularierade? och sjeltsålda?, fann åtgärden alls icke klandervärd, några af den förstnämnda kategorien unsåg den till och med särdeles ändamålsenlig, antydande utt i den der bretoch paketposten möjligen kunde ligga. något revoluuonärt, och försäkrade att svenska folket icke var moget för direkta politiska beärbetningar, hvartill brefkontoret kunde utgöra ett medel, enär det äfven kunde slå under sig tidningarnes kringbärande, hvilket med större trygghet var anförtrodt åt en del gummor, hvilka sannolikt icke skulle sälja sig åt propagandan.? Märkligt är att ingen tidning lade vigt vid den delen af regeringsbeslutet, hvari uttryckligen antyddes, att om inrättandet af et bretoch paketkontor skulle åt någon enskild upplåtas, så borde denne vara nfödd svensk?. HEgaren ar det anspråksösa kontoret ställdes alltså i nyssnämnde hänseende på samma linie med sta erna, hvilka, enligt grundlagen, äfven skola vara infödda svenske män?. ! Följden af allt det trakasseri, för hvilket Mottoni utsattes, blef att hans inrättning uindertrycktes, och att trettio år förflöto innan hufvudstaden förseddes med en inrättning, som nu icke mött det ringaste hinder, och som nu anses alldeles nödvändig. ) Hr de Mottoni var icke född i Sverge, men hade dock varit anställd i svenska armen.