Aftonbladet – 12 maj 1864, sida 3

skulle gå upp i mina rum, der grefvinnan jäntada mig, sade han. Men jag hade på förhand uppgjort min hämdplan, och skyndade direkte in i salongen, der jag visste att ferefven och hans gäster vid denna tid skulle befinna sig. Då jag inträdde såg jag att Diane gjorde en åtbörd af förskräckelse. Jag undvek hennes blick och rakt fram till min förmyndare, som satt bredvid abbedissan. Min herreX, sade jag med köld till honom, jag kommer för att göra upp min räkning med er! Vid dessa så lugnt uttalade ord, vände han sig hastigt emot mig, och jag såg ett hånleende blixtra i hans roffogelsöga. På en gång rusade han upp, sprang till dörren och ringde häftigt, ropande: en läkare, en läkare! Oh, min herre, hvad gör ni? utbrast refvinnan lifligt; Salt ropa hit vårt folk, et ... Men utan att lyssna till hennes ord öppnade han dörren och ropade: Martin! Louis! hitåt! bjelp! hjelp!s Jag trodde att han ville undvika en förklaring eller afvända min yrede. sOh, ni förstår mig ganska vält, sade jag häftigt. Jag skall nog hafva för er samma medlidande som ni hyser för andra! Jag har kommit för att döma och straffa er? Min bestämda hållning och mina ord ästadkommo en obeskrillig förvirring. Diane slog sina armar omkring mig för att lugna mig, men jag lyssnade ej ceus till henne. Betjenterna bade infunnit sig, men gretven vågade likväl icke närma sig till mig. sDen olycklige, den olycklige!sade han och knäppte ihop händerna. Fort, efter en läkare! I