Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

ert ord på att ni icke älskar någon och jag skall tro er. Jag svarade icke; jag kunde ej uthärda hennes blick. uEr tystnad är redan ett erkännandet, sade hon; men jag har läst djupare i ert hjerta än ni tror och jag känner det namn ni icke vill säga mi uNi vet det e Jag skulle icke vara qvinna, om jag i denna stund vore okunnig derom, svarade hon med ett småleende som förvirrade mig. 4Se på hvad jag ritar i sanden med min parasoll: ni skall få se det ma iska ord, som ni skulle frukta att hörn eko upprepa om jag uttalade det. Jag betraktade hennes parasoll med en ängslan, som om den skulle skrifva ett Mene, Thekel, Upharsin för mig. De törstb bokstäfverna förstod jag knappt, men då hela namnet slutligen stod der, utbrast jag med en känsla sow om en tyngd fallit från milt hjerta: Madeleine?? Jag har icke sagt det, svarade Diane. Huru? ni tror verkligen att jag älskar Madeleine? uOch hvem skulle eljest vara föremålet för er kärlek? Jag svär... uSvär icke, jeg ber er från den dag Madeleine kom hit har ni märkbart förändrat er — ni vågar ej neka dertill! Och i denna förtjusande ödemark finnes det ju ingen annan än hon, såvida icke fru ubbedissans fagra ögon skulle intagit er Oh, barmwhertighet!4 utbrast jag förskräckt. Ser ni det. Ettannat vigtigt faktum får icke förbises: då min tant först föreslog er ett giftermål med en fattig flicka, motsade vj henne icke; det ärsklert ett ni trodde det våre fråga om Madeleine. ty icke förr