Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

-Har ni ingenting annat att begära af mig, Guillot? frågade jag bonden. ?För tusan, herr baronen är alltför god! Mitt arrendekontrakt är slut nästa S:t Johannes dag och mäste då förnyas. Herr Placide tolar om att ytterligare öka det. ehuru jag som det är, kan nätt och jemt i goda är korimu ut dermed.? Huru stort var ert arrende i min fars tid ?7 Fyra tusen två hundrade francs. sOch nu ?s Femtusen fyrahundra francs, hvartill kommer hundrade francs till herr Placide svarade Guillot, som då han såg sig understödd af mig, hade hemtat mod. Min hederlige herr intendent, sade jag, Pskrif genast ett nytt arrendekonirakt. men med de gamla vilkoren.? Men det är omöjligt.? tJag råder er att säga så en gång ull!? svarade jag hättigt. ?Gör som jag betaler!4 Men herr baron, jog har icke rättighet att uppgöra koutrakter !... I så fell, skall jag underteckna det. Ett elakt leende som jag bort misstro, sväfvade öfver ivtendentens läppar. Han framtog nägra pepper ur sen portfölj och började kopiera det gamla kontraktet. Jag följde haus pennas rörelser med skarp blick, af fruktan för bedrägeri. Då han slutat underteckuude jag skritten och öfverlemnade papperet åt förpaktaren. Se der, Guillo, sade jag, nu är allt i ordning! Om ni för framtiden har att beklaga er öfver denne skurk, så kom bara till mig !? Då jag aflägsnade mig såg jug intendenten smyga sig genom cen aflägsen all fram still slottet, utan tvifvel för utt underrätta grefve de Maufert om hvad som nyss inträffat. Dette bekymrade mig föga. Jab var så lycklig öfver den Ullrättavisning jag