Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 2

Iker; hon sade det sjelf och visste väl a ihon hade rätt; men hon spridde omkrin sig ett doft af ungdom och glädtighet, so! i sin trollkrets indrog hvar och en som ni; made sig henne, innan man ens sett a hon var ful. Hon påminte på en gång or Shakespeares Puck och Göthes Margreta. En dag, då jag minst anade det, öfve raskade mig fru de Jonval, som öfverhc pade mig med de mest förvånande artighe ter, med ett högst löjligt förslag, hvilket början framställdes såsom ett skämt, me inom kort befanns vara fullkorn allvar det var nemligen fråga om hvarken mer el ler mindre än att gifta mig med en fröke: Hermanegilda de Jonval, dotter till baro nessans bror, öfverste i storhertigens a Baden tjenst. Jag hade aldrig sett oci knappt hört talas om denna brud, som föl som från himmelen, och i mitt nuvarand nnestillstånd, kan man lätt förstå, hun jag skulle upptaga ett dylikt anbud. Mi ungdom utgjorde visserligen ett värn mo denna omtärksamhet för min framtid, mer jag hade att göra med en envishet utan like en som icke bröts utan böjde sig; småningon hade skämtet blifvit ett afgjordt allvar och min förmyndare påyrkade detta giftermå med en godhet, fullkomligt främmande fö våra vanliga förhållanden, som antydde er mellan de båda vännerna på förhand upp: gjord anfallsplan. Allt detta var föga egnadt att ingifva mig förtroende, men jag kände mig så mycket herre öfver omständigheterna att jag ej kunde motstå begäret att gäckas med mina tyranner.: Jag låtsade under några dagar fullkomligt gifva dem rätt i allt, och en afton, då baronessan och jag vandrade under lindarne i parken, lockade jag henne Il okt litet kötnsordtbrotty som slnendes med