Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 2

STOCEHOLM den 1 Maj Dagens nyhet är, att England och Frankrike trugat Danmark till ett vapenstillestånd på 30 dagar, med blokadens upphälvande och för öfrigt upprätthållande at sakernas I närvarande skick. Om vi säga att ett sådant beteende innebär en vanära för både England och Frankrike, så säga vi ingenting mera än hvad engelska pressen öppet och i de skarpaste ordalag uttalar och hvad franska pressen antyder så pass klart och begripligt som omständigheterna det medgifva. Man kan icke tänka sig en uppgörelse mera stridande mot all rimlighet, för att icke tala om billighet, som ju alls icke synes kunna komma i fråga uti hela denua sak. De tyska makterna få under denna vapenhvila ostördt behälla frukterna af sin öfverlägsenhet till lands; de hålla hela Slesvig och största delen af Jutland besatta och kunna der, utan att frukta för att störas af danska landstigningar eller der på kusterna, samla sina krafter och ordna allt till ett blifvande angrepp mot Fyen. Danmark deremot får icke på samma sätt begagna sig af sin öfverlägsenhet till sjös: det t s att uppgifva blokaderna, som kuuna betraktas såsom en faktisk maritim ockupation; det beröfvas derigenom det enda tvångsmedel, hvarigenom det i någon män kunde göra Tyskland böjdt för att tänka på en fredlig uppgörelse. Under de 30 dagarne hinna en stor mängd fartyg att lasta och utlöpa från de tyska hamnarne, liksom utevarande fartyg att inlöpa med sina laster, och hela effekten afen blokad är derigenom från en längre tid upphäfd. Om de tyska makterna förut visat sig böjda att söka förevändningar att draga ut på tiden och icke för allvar inlåta sig på några förhandlingar, så skola de under sådana omständigheter öra det ännu mera. Resultatet af lord ussells politik i detta fall, så väl som i den polska frågan, skall sålunda måhända endast bli, att England och Frankrike förödmjukas och ställas i en löjlig dageri den civiliserade verldens ögon. Under tiden fullföljer Preussen sina planer, hvilka Österrike, ehuru ovilligt, måste understödja, i hopp att sjelf kunna få något bistånd, då det gäller Venetien. Man kan ganska tydligt se, att de tyska makterna allsiete vilja uppgöra någon fred i London, utan hoppas, under det England och Frankrike öfverlemna sig åt hvarjehanda konferensillusioner, bedrifva sakerna så, att de kunna sälla Danmark knifven på strupen och helt tvärt tvinga det till en sådan fred, som konvenerar Preussen. En speciel följd af vapenstilleståndet och blokadernas temporära upphäfvande blir, att de instängda preussiska krigsfartygen kunna utlöpa och förena sig med de österrikiska eskadrarne, hvarigenom en icke obetydlig flotta uppstår, som troligen icke i vapenhvilan skall se något hinder att löpa in i Kattegat och vara i ordning tills det stora angreppet mot danska öarne blifvit förberedt. Detta skall också ofelbart ske, om man hinner fullständigt öfveriyga sig, att talet om en engelsk flottas utsänd sändande icke är något annat än en sken-demonstration och att den svensk-norska eskadern i Kattegat icke har mera att betyda än de rustningar till lands, som blifvit gjorda, och de mobiliseringar, som så länge blifvit förberedda, för att sannolikt slutligen stanna vid vanliga lustoch öfningsläger. Det berättas med anspråk på tillförlitligbet, att den österrikiske ministern härstädes nyligen skall ha besökt grefve Manderström, för att göra en förfrågan om, hvad den svensk-norska eskaderns sammandragande i Kattegat hade att betyda. Härpå skall grefve Mandersiröm hafva svarat, att att han icke nog kunde förundra sig att man gjorde förfrågningar om hvad vå krigsskepp hade att göra i våra egna farvatten, då han å sin sida icke hade någon förfrågan derom, hvad österrikis eskadrar hade att göra häruppe. Ja, kunde vårt inflytande, vårt anseende och våra dyrbaraste intressen? häfdas med fyndiga, raska och spetsiga ord, då vore det minsann ingen nöd. Men olyckan är den, att det numera endast är handling som verkligen talar, och att äfven det minsta aktiva uppträdande imponerar långt mera än de fyndigaste framställningar och de bäst svartvade glosor.