Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 3

Till sist kom en vacker sluttablå, föreställande Shakspeares apotheos. Före och under densamma utfördes följande kantat för solo, qvartett, kör och orkester, hvartill hr Norman komponerat särdeles vacker musik : Kantat vid minnresfesten öfver hakspeare, Af bo (Musiken af L. I . solo Till lifvets engel så talade Gud: ick upp en ande på jorden! ill menskors barn! ett sändningebud Från sanningens uthem voriden, För folken all Förgängligheten af jordisk prakt. Det ädlas seger, det evigas makt! Eecitativ. Nu engeln flyger till jordens dalar Och väcker anden i stoftets form Och gudamunnen med stämma talar, Som ej förstumr af tidens storm. De djupa toner från harpan springa, Än genom folk genom sekler klinga. fsolsqvartett och chör. Hans vagga i det t sta stod Långt bort från verldens prakt. Men diktens syskonenglar små Der hi völlo trogen vakt. lem sin gärd bar fram af ljust — af godt; för — en gäng till handling väckt — Han kunde segra blott. En honom rika Med känslans varma lö, En honom lärde kraftens språk Att tolka lif och ( En sr ade I Med s lagerkrans, En kring hans anlet glorian gjöt Af on od lig glans! — Tenor-solo. Men bamet väx börjar svärma, drönina, Närdt vid naturens moderliga sköt. Tills, långsamt mognad n puppas gömma, Den djerive anden fram i dagen bröt Och nu i diktens klara flod ses st Den vilda kraft sig länge inneslöt: Och samtid, eftertid, i tjusning fången. Med höpnad hör den underbara sången. Naturen sjelf sin pensel skalden skänkte, Sin bok hon öppnad för hans öga lagt, Han skådade hvad djupast tanke tänkte, Han trängde ned i menskobjertats si Han såg hvad perlor som derinne bi iukte, Han såg hvart frö, sådt af det ondas maki Han tog dem fram med dikten dem belyste Och brottet kände sig igen och ryste. I ständig kamp mot lifvets oförrätter Han dem betvingade med ordets glaf Och jordens höge med de stolta ätter, Så miktig konung, som förtrampad slaf, De voro blott för honom marionetter Uti den skapelse han lifvet gaf; Ack — ej blott konung uti diktens rike Han var en man — och han har ej sin like! Apstheos. Chör. , hell dig örn ifrån Albions 5. ; Du väldige sångare-ande! Din sång 0 ch ditt minne — de skola ej dis, De gå öfver allo lande! En ljusets tolk, Af verldens tolk Skall du prisas till sednaste tider! Som a ås profet du till jorden kom! Ditt värf du fyllde — och vände om Till diktens tempel omsider. Der — ofvan molnen — Åh herrlig Der diktar du orden till englar Hvars klang öfver verldar sig sprider! kl. 11 på ta denFesten slutade fi omkrii aftonen. De som haft nöjet samma voro ense derom, att det v både! genom sitt ämne, genom de goda anordningarne och det vackra utförandet en af de ädlaste och värdigas ste tillställningar. som man haft tillfälle se i Stockholm. Svenska frivilliga I danska hären. Den i fäktningen vid Gjennerbugten natten till den 18 April fallne svensken Anlersson från Göteborg har med militärisk högtidlighet blifvit begrafven i Assens. Hela den kår han tillhörde var uppställd i parad: 3 gevärssalvor lossades öfver grafven. En densk pastor höll ett v rt tal. Der