Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 3

Shakspeare-fesi. ällskapet N. N., et af Stockholms mänga ordenssällskaper, bestående till icke ringa del af yngre artister, firade i lördags afton en ganska storartad fest till Sha speares minne, till hvilken ett större antal damer, kongl. teaterns styresmän samt några äldre litteratörer blifvit inbjudna. De la Croix salong var för tillfället arrangerad till teatersalong och för öfrigt sö deles smakfullt dekorerad. Ofvan förhänget sågs namnet Shakspeere onhragt tvärsöfver ett jordklot. På båda sidorna sågos banår! med de tragiska och komiska musernas emblemer och derunder å transparent, ena sidan: Stratford 1564, å den andra: Stratford 1616 (Shakspeares dödsår). Kolonnerna i salen voro omgifna med lefvande växter och sommanbundna genom blomstergnuirlander. På dem voro anbragta vapensköldar med de engelska färgerna, ä hvilka man låste namnen på alla Shukspeares dramatiska arbeten, och hvilka omgufvos af fanor. Å mellersta kolonnen i bakgrunden sågs en svensk sköld med namnet CC. A. Hagberg. Sedan en god orkester under kupellmöstaren Normans anförande utfört en marsch ur Midsommarnattsdrömmen af MendelsohnBartholdy, inledde sällskapets ordförande, löjtnant Mankell högtidligheten med några helsningsord. — Dereftor följde en utförl minnesteckning af Shakspeare, af k. sekreteraren Wallmark. Derefter följde ett större deklamatorium, utfördt af hr Swartz, omvexlande med s0losång, körer och orkestermusik. I Ode till Shkakspeares minne. Af L. J. (Husiken af Frans Berwald.) Chör. Minne, minne! Gunga, gunga I din lagerhöljda snäcka Fram på tidens vida haf! Seklers vågor kring dig sjunga; (Glömskans offer fåfängt sträcka Maktlös hand ur djupan graf. Tanken tvagen inför Herran. i Närd och nd af solens låga, Hvila skall i himlens famn. Derför styr till målet fjerran! Stjernefyim derofvan fråga Efter vägen — efter hamn! I Siolo. Trötta tanke, Hvila, hvila Ut i fridens lugna hamn. Arans vindar Fridfullt susa Uti Edens lagerlund. Evighetens Silfverkälla . Der bland blomstren springer upp. Gunga, svinga; Dig i kronan På din I gyllne palm. Se ditt minne Hur det seglar Hurtigt genom tidens storm! Tanken hvilar, Minnet sträfvar, Liksom tanken gjort en gång. Chör. Fvigt liksom stjernan brinner. Evigt snillets gnista strålar Glänsande från pol till pol. Liksom solen ej försvinner Då den aftonrodnan målar, i H Släckes aldrig konstens sol. Han, som skapat hela vertden På allt stort ju sätter prägeln — Allt hvad skönt är — det är Han! I Derför minne, lugn på färden! I Himmelsk vind du har i segeln, Aldrig du förlisa kan. (Deklomatorium utfördt af hr Swartz.) I Recitativ med chör. Minne, jag svigtar, Kan icke tolka Alla de känslor, Som röra min själ Ned uti stoftet I För dig jag faller, I Sjunger din lofsäng I Med darrande röst. I Lolfva och svär mig. I Att du ej sviker ot Lyssnande verlden, I Som än dä svck I