Aftonbladet – 7 maj 1864, sida 3

hela hamnens igenfyllning, twängseln de Jutanför i den så betydligt förminskade viken blifva, och huru försvårad skall icke I tillgången blifva till vatten, ved, grönsaker och annat mera. Man har dessutom helt och hållet glömt eller ej kunnat finna möjlighet att bereda en båthamn vid den tillämnade kajen, utan folket skulle nödgt vandra till fiskhamnen vid Södermalm, för att få köpa fisk och sådant mera, som i småbåtar plägar från skärgården införas. Huru detia vattnets aflägsnande skulle beröfva staden en ny del af dess naturliga fägring, skola vi i nästföljande artikel vi: Nu vilja vi blott uppehålla oss vid den 1:sta punkten af de påstådda fördelarne af förslaget och specielt den så ifrigt omordade vigten af stora upplagsplatser?. Bland de många roliga resonemanger. som komitebetänkandet innehåller, är den icke den minsta, att det är alldeles nödvändigt hafva ett rymligt område innanfö kajen: ty, säger komiten: Det kan i antagas (!) att alla kommande eler afgående varor skola genast från hamnen bortföras, utan åtskilliga påfordra tvärtom ovilkorligen upplagsplatser för längre tid Skada att icke komiten upplyst oss, hvilka dessa märkvårdiga varor äro, som icke kunna få läggas under tak, utan ovilkorligen? måste, fritt för egarne, men på stadens och hamnområdets bekostnad, magasineras på gatan! Det är förmodligen de dyrbara bränvinsfastager och smörtunnor m. m., hvaraf man så ofta får, hela månader, se halfva Skeppsbron betäckt. Personer, som icke hemtat sina åsigter från den nu öfliga gatupraktiken här i staden, ha annars längesedan utdömt dessa upplag såsom ett olagligt sjelfsvåld; och vi äro öfvertygade att öfverstäthållareembetet skall, om dess utlåtande blir infordradt, kunna gifva studsfullmäktige en ampel bekräftelse på riktigheten af detta omdöme. För några år sedan lät nemligen samma embete helt enkelt förständiga de hushällsaktiga lastegarne, som, för att spara Si magasinshyra, begagnade Skeppsbron till plats, attde, vid högt vite, skulle inom vissa — om vi rätt minnas, två — dagar hafva utrymt denna plats! j Och det skedde äfven. . Så står det till med denna ovilkorliga nödvändighet. Och det kan icke vara annorlunda: ty hvart skulle det taga vägen, huru skulle man i en stor sjöstad få utrymme nog för trafiken på gator och i hamn, om kajerna och deras grannskap finge belamras med upplag af varor, hvilka skulle nekas rum, om sådant lemnades några, och skulle man icke till slut, då landområdet vanligen är temligen inskränkt, nödgas att. åsom de komiterade nu äfven föreslagit, igenstoppa sjelfva hamnen, för att bereda stort utrymme åt de varor, som skolat i hamnen inkomma? . Men med detta argument ramlar äfven hela planen; ty det är hufvudsakligen på denna förmenta nödvändighet som man trott sig kunna grunda det kära förslaget. Nödgas man från den föreslagna bredden för Strandgatan afdraga de 35 fot, som man afsett till upplag af varor, hvilket desto heldre låter sig göra, som den af hr Rothstein förut beräknade kajbredden, 25 fot (föga mindre än Drottninggatans bredd) lemnar 5 eller 10 fot öfriga för varor, som icke genast kunna hemtus, oberäknadt det 115 fot breda utrymme, som är afsedt för körande och gående: och jemkas vidare de öfverdrifna anspråk på utrymme komiterade i öfrigt uppställt till de måttliga, men fullt tillräckliga dimensioner arbetschefen förut föres t, så finnes icke ringaste giltigt skäl! att förvandla Nybrolamnen till land. Vi skola närmare ådagaligga detta i följande artikel. emm —— x-—