Aftonbladet – 6 maj 1864, sida 3

förklaras endas! ur hypnotismen och inbillningens verkan på ett svagt och öfverretadt ner m, men ingalunda, som dess anhängare påstå, bero af något mystiskt fluidwn, som, beroende af magnetisörens vilja, från honom utströmmar och öfvergår på den magnetiserade. Någon makt hos magnetisören att endast genom sin vilja beherrska den magnetiserade, någon 8. ke magnetisk rapport, finnes icke 1) Magnos tisören behöfver således för att lyckas, in galunda anstränga hela sin viljekraft, kon. centrera alla sina tankar på patienten och de fenomener han vill åstadkomma. essa själsansträngningar, som ofta äro rätt påkostande, hafva ingen annan verkan på patienten än den de kunna utöfva på imbillningen genom det uttryck af kraftig vilja, bestämdhet, öfverlägsenhet m. m., de gifva åt magnetisörens anletsdrag, åtbörder och åtgöranden, en verkan, som naturligtvis är större, ju mera patienten tror på nå gon mystisk animal-magnetisk kraft. D:r Tigri fäster med skäl uppmärksamhet derpå att den, som skall magnetiseras, uppmanar att noga se på magnetiesörens ögon, samt att dessa vanligen befinna sig ofvanför den magnetiserades. Ögonen begagnas här tydligen på samma sätt som det glänsande föremålet. I afseende på de många olika åsigter soma förefinnas om animala magnetismen vill insändaren endast anmärka, att det ingalunde är eå lätt, som mången tyckes föreställe sig, att i den saken afgifva något omdöme, ty liksom det vid bedömande af fysiska och kemiska fenomener fordras kunskaper i fysik och kemi, så fordras äfven vid bedömande af det abnorma tillstånd hos orgenismen, som man kallar det animal-magnetiska, ovilkorligen kunskaper i nervfysiologi samt äfven erfarenhet i hjernans och nervernas sjukliga företeelser, och då i allmänhet endast läkaren eger dessa egenskaper, torde väl han ock vara den bästa, om ej enda, kompetenta domaren. Men han måste för att kunna bedöma fenomenerna, grundligt undersöka och experimentera, något hvartill af flera ekäl en mer eller mindre offentlig förevisring ger föga eller intet tillfälle! Sådana förevisningar? äro ock, huru intressanta de i öfrigt än må vara, i vetenskapligt hänseende föga bevisande eller upplygan e. i hänvisa slutligen den som önskar läse något mera i ämnet, till prof. Fayes ypperliga afhandling vid naturforekarmötet i Kö. penhamn 1860, som finnes tryckt i mötets förhandlingar. ) Svenska läkaresällskapet har som bekant nyligen afgifvit ett likartadt omdöme (Posttiäningen den 8 sistl. Mars).