Aftonbladet – 4 maj 1864, sida 2

Dessa ord visade mig genast meningen med hans gäckande uppsyn. Vill ni kanske inbilla mig att jag är ga 1en?? sade jag. Nej, neja svarade han, det bör ännu kunna förekommas, jag hoppas det. Jag var beredd på detta Fstioa svar; de halkade förbi mig, utan att det ringaste uppröra mig. Dessutom hade spöket försvunnit derute på heden; jag fruktade icke vansinnet mera, v Vv Wilhelm, jag förklarar högtidligt, jag tager himmel och jord, sol och måne, stjernor och kometer, naturen och menskligheten till vittne derpå, doktor Sehultz är en åsna, helt och hållet en åsna, med undantag af glasögonen. Just då jag i går nedskref de sista orden af föregående kapitel, inträdde den gamle Fritz i mitt rum och anmälde: Herr doktorn! Jag gömde hastigt undan mina papper och låtsade vara fördjupad i läsningen af en stor hok. Doktor Schultz är en man af medelmåttig längd, fetlagd och välklädd. Hans utseende är typen för den beskedliga och uppriktiga tyskheten; hans blick är öppen och mild, hans leende ungdomligt och hans hår gråsprängdt; men haus näsa är icke skapad för glasögon med fina guldbågar, ty de äka alltid ned, eå att han ser öfver dem, ett säkert tecken till en listig och bakelug kerakter. Det var derföre jag alltid misstrodde honom. Nåväl, min unge vän?, sade han och räckte mig handen, jag tror att ni i dag återtagit er öfversättning af Pindarus?? ?Det är nu icke fråga om Pindarus?, svarade jag ex abrupto; jag vill resa härifrån för att -— åka skridskor I Holland.? Nå, det var ypperligt?, svarade han, jag ämnade just föreslå er en resan dit. Har ni några skridskor??? ?Nej, men jag skall köpa mig ett par.? ?Jag har ett par präktiga skridskor, min bästa vin, och de stå till er tjenst. Jag