Aftonbladet – 2 maj 1864, sida 3

siska hären genom parader som af prester skapet med lofsånger i kyrkorna; ej nos med att den har förmått höja v. Bismarcl och krigsministern von Roon i folkets ögon hvarföre ock den förre med sitt vanliga hög mod har uttalat att landidagens skansa blefvo tagna på samma gång som Dyppels utan den har äfven uppväckt allt Tyskar nes högmod och sjeltförtroende, och de yttra sig nu med den största öppenhet och fullaste säkerhet om sina planer, alldele: som om det vore nog att uttala fordringa för att genast få dem uppfylida, alldele: som om ej blott Danmark vore nödsakad att som ödmjuk supplikant gifva efter : allt, utan som om äfven de främmande mak. terna skulle vara slagna med förfäran öfvel de begge tyska stormakternas herrliga bedrif ter. Defför träffar man nu i tyska tidningar sådana yttranden som : ?Fredrik II eröfrade Schlesien och behöll det i trots af Frankrike. Ryssland och Österrike, beledsagade af tyd liga hänsyftningar på att konung Wilhelm nu kan göra detsamma i Slesvig. En annar tidning råder regeringen att uppträda i Lon: don med segerherrens sjelfförtroende och ställa sig på den ver ällda eröfringens basis. Den ministeriella ?Provinzial-Correspondenz? säger rentut att Österrike, Preussen och förbnudet böra fordra ett sjelfständig hertigdöme Sehleswig-Holstein i nära förening med Tyskland och med betryggande på varaktigt sätt af denna tyska gemensam. het; och det förkunnas med stort sjelfförtroende, att konferensombuden väl kunna lemna London, men de preussiska trupperna skola icke lemna Slesvig. Härmed passar mycket väl in det preussiska afslaget på Englands den 18 April om aftonen gjorda uppmaning alt antaga vapenhvila så vida Danmark ej vil!es utrymma Als; vidare beslutet att midt under konferensen rycka upp och besätta hela Nordjutland; slutligen SOung Wilhelms besök vid hären i Sundeved. Detta sista steg har väckt mycken förundran i London och Paris, ja engelska regeringen har till och med frågat preuss ministern om . anledningen dertill. Detta ser ju också ut som om Preussarne ansåge Slesvigs eröfring vara genom Dyppelskansarnes intagande så godt som afgjord sak och som om konungen nu reste upp för att taga sitt nya land i besittning. Han har visserligen förklarat att han kommer blott som krigsherre?, men dels mottager han jemväl öfverallt deputationer och adresser, dels åtföljes han af sin förste minister, br v. Bismarck, som bland annat har sagt att man ämnar hälla Slesvig besatt tills Danmark ger efter, äfven om det skulle räcka lika länge som den franska ockupationen af Rom, och att han hoppades alt af besättandet under tidernas opp skulle utveckla sig besittandet. Icke mindre missnöje har framryckandet i Jutland väckt uti Wien. Det sker, säges det, för att utöfva vedergällning mot danskarne för deras sjöröfverier, och mot deras olagliga blockad samt för att tilltvinga sig utrymmandet af Als och krigsomkostnadernas ersättande. Men i Wien önskar man ej nåzon förlängning af kriget och man fruktar ör hertigdömenas öde derest det skulle ha lyckats Clarendon att öfvertyga Napoleon om möjligheten och nödvändigheten af att upprätthålla 1552 års traktat. eremot vinner Preussens djerfva uppträlande stort bifall i Tyskland. Nationalöreningen och det doktrinära partiet sluta ig ånyo till Preussen, och många af dem öredraga till och med Slesvigs inkorporeande i Preussen framför dess upprättande som tt sjelfständigt rike. För det sistnämnda iafva deremot Bayern, Baden, Braunschveig, Nussau, de thäringska hertigdömena, )ldenburg och flera småstater uttalat sig på örbundsdagen, samt äfvenså de sachsiska amrarna i adresser till v. Beust. Att denne fven i första rummet skall arbeta för detta näl synes deraf att han på sin resa från )resden besökte hertig Ernst i Gotha, att an i Frankfurt diskuterade med v. der fordten och med utrikesministrarne i Wiremberg (Hiigel), i Baden (Roggenbach)samt Hessen-Darmstadt (Dalwigk), äfvensom tt han haft en sammankomst med den olsteinska komiten, bestående af Reineke, sehn och Versmann. Tidningarne innehålla äfven flera antydingar rörande de öfriga makternas förhålunde. Kreuz-Zeitung förnekar att Frankike och England kommit öfverens; detta åstås deremot bestämdt af Börsen-Halle ch tros i Wien. Napoleon vill ånyo framäigga sitt kongressförslag, vill hafva Italien pptaget med och vill hafva den rumäniska rågan genast företagen till lösning. Derenot skall han ha öfvergifvit planen till en mröstning i Holstein och Slesvig, men Contitutionnel påstår att han skall fordra stänlernus hörande derest man icke kan komma fverens om Londontraktatens upprätthålande. Detta skulle snarare vara att gå Preusen än England till mötes. Ryska statsrådet Iwers instruktioner sägas gå ut på att biehålla den danska monarkiens integritet, ren på samma gång försvara thertigdömeas historiska rättigheters och yrka återkalandet af det kungliga öppna brefvet från 846 (?). Deremot skall det vara ett komlett missförstånd att baron Budberg skulle a fått befallning att arbeta för en delning f Slesvig. Detta är endast hans personliga sigt om tvistens lösning, och han är häri nse med den engelska ministern Buchanan, om redan den 26 Dec. förl. år uttalade sig ör en administrativ förening af södra Slesig med Holstein, dock utan att detupptoes i det tyska förbundet och utan att Kiel lefve tysk förbundshamn. Från tysk sida kola framkomma förslag om gemensamma tänder, om Rendsborgs upphöjelse till förundsfästning, samt om anläggandet af en