Aftonbladet – 29 april 1864, sida 3

att det skulle komma a många famnar p hvar person som det här kommer mil. Mi lilla körsven och hans berättelse om fadren hyrkuskverk i Newyork och brodrens der ifrån utgångna etablissemevt vid Mississipp äro ganska goda exempel på huru östern industri inverkar på vestern. Hundra olik: slags mormoder-, moderoch dotter-etablis sementer utgrena sig på samma sätt frå Hudson, Delsware och Potomac öfver hel vestern. Några ord I avledning af insamlinger för Ronneby. (Utdrag ur ett bref från Carlskrona) Den stora olycka, som drabbat Ronneby köping, har hos oss uppväckt det lifligaste deltagande, och snårt sagdt alla samhälls klasser hafva här skyndat att skänka bidrag till de brandskadade. Dessa bidrag, obe räknadt värdet af hvad som blifvit lemnadi in natura, uppgingo inom två dagar til 7500 rdr, en summa, som för hvar och en, hvilken besinnar att vår stad ingalunda kan räknas bland de i ekonomiskt hänseende lyckligast lottade, bäst bevisar huru allmänt begäret varit alt bispringa de nödställda. Att Carlskrona, såsom varande den härjade köpingens närmaste granne, också varit bland de första, som kommit densamma till hjelp, är helt naturligt, och vi äro långt ifrån att deraf vilja göra oss någon fariseisk berömmelse. Om vi redan, liksom Blekinges andra städer och landsbygd i allmänhet, gjort ellt hvad vi för tillfället kunna, och sålunda i detta fall fyllt vår pligt, så är detta en följd deraf, att det nära grannskapet till de af olyckan så hårdt hemsökta satt oss i tillfälle att bättre än andra samhällen bedöma i hvad mån en hjelp verkligen är behöflig. Vära landsmän i allmänhet skola säkert icke visa sig mindre välvilliga, då det för dem blir lika väl bekant, som för oss, att deras så ofta anlitade välgörenhet sällan af mera behjertansirda skäl varit påkallad än vid detta tillles Det behöfves icke att söka en väg till allmänhetens deltagande genom en närmare skildring af den, i sanning, förfärliga tilldragelse, som förvandlat Ronneby till en ruin. Det är nog att helt enkelt påminna derom, att 56 af köpingens hus på en natt blefvo lågornas rof, att ungefär 1400 menniskor, till större delen bestående affattiga handtverkare och arbetare samt deras familjer, derigenom förlorat sina hem, och att den pekuniera förlusten — utom hvad som ersättes at brandstodsbolagen — uppgår till nära 800,000 rdr. — Hvilken förstörd trefnad, hvad sorg, bekymmer och lidande ligga icke i dessa uppgifter! Det ir visserligen en sanning, som icke nog ofta kan upprepas att de många bittra följderna af en eldsvåda i väsentlig mån kunna och böra förekommas genom den tillbörliga omtanka, som bjuder hvar och en att brandförsäkra sin egendom. Men. ganska få torde dock de vara, hvilka, när olyckan en gång inträffat, vilja möta de försumlige med hela den stränghet, som möjligen står i konseqvens med nämnde sanning. Med full tt klandrar man oklokheten, men hjertat rer dock icke försumma att mana godt äfven för den okloke, och detta torde isynnerhet blifva fallet när, såsom nu, flertalet af de brandskadade tillhöra en samhällsklass, der tillgångarne knapptnog motsvara de dagliga behofven och der således en bristande omtanka för framtiden alltid blir lättare att ursäkta. Ronneby, sådant det en gång var, är väl bekant för en mängd af våra landsmän och lIandsmäninnor. Dess berömda mineralkällor hafva årligen hitlockat en talrik skara brunnsgäster från nära och fjerran, bland hvilka många här återvunnit sin helsa och måhända jemte denna angenäma hågkomst innu bevara månget vänligt minne från den vamla pittoreska Byn. Helt visst göra de sina tankar mer än en gång ett besök i lenna vackra nejd. Deras inbillning förer lem då kanske helst tillbaka under ?Snäckvackens lummiga löfhvalf, der de tillbringat så mången behaglig sommarafton. Promenalen är liflig, musiken ljuder gladt, den ena Träksamma gruppen korsar den andra. Man stiger upp på den höga bergskullen, hvarifrån utsigten är så fri, så intagande. n smyger sig spegelblank i djupet nedanför och på andra sidan ligger köpingen, en massa snygga hus, kojor och blomsterrika idgårdar blandade om hvarandra i den läckaste ordning. Den gamla, vördnadsbjudende kyrkan dominerar det hela och på afständ höres forsens brus och qvarnarnes buller. Det är ingen storartad tafla, men den gör ett behaoligt intryck och litvar angenäma föreställningar om trefnad och en stilla, fridfull lycka .. Ja, sådan var den anblick, hvilken förr mötte oss här och som ännu så lifligt står var i vårt minne. Men ack, verkligheten bjuder oss nu en helt annan syn. kndast syrkan och några få gårdarihennes grannskap återfinna vi, allt det andra är grus och aska. Den svenska allmänheten är väl förtrogen ned hjelpsamhetens välsignelse. Ofta är jelpen begärd, aldrig förnekad. Afdenna välgörande allmänhet är mycket att hoppas och företrädesvis af alla dessa det forna Roniebys vänner, som, utan tvifvel, ännu i sorsens och motgångens dagar skola blifva rofasta och hvar och en i sin ort, så vidt van förmår, söka verka för det nu så beslogansvärda samhällets undsättning. Såunda skall måhända en gång i framtiden stt nytt Ronneby, der tacksamheten för allid är hemmastad, åter skänka förnöjsamwet åt sina invånare, åter bjuda trefnad åt len besökande. Rättegång Följende skrift har blifvit ingifven Til juskäelkanslersembetet. Efter en längre tvekam, huruvida vi, utan her soch Föilssaler.