Aftonbladet – 27 april 1864, sida 3

gemensamma totalkostnaden för hvarje sjukdag å Kalmar lasarett och kurhus (kol. 10), utgö rande 73 öre, hvarje hela året om upptagna sjuk säng kostat 265 rdr, så vill det synas, att med nyssnämnda tillgång, 17 sjuksängar kunnat lasarettet underhållas hela året om. Under föl jande året 1862 har bidraget från kurhusmedlern utgjort endast 1127 rdr, hvadan, med tillägg af lasarettets öfriga tillgångar, 12 å 1300 rdr, an tagligen omkring 2400 rdr funnits disponibl hvarmed 9 sängar kunnat underhållas. Då hä vid icke tagits 1 beräkning den legosängsafgift, som tvifvelsutan för viss sängar ef betalande patienter influtit, så synes följa att beloppet af de för lasarettsafdelningen ifrågavarande år tillgänglige medlen icke nödvändigt påkallat den inskränkning direktionen genom ofvannämnde beslut velat tillvägabringa. Direktionen har ock genom beslut, enligt tokollet den 5 September 1863, meddelat ren till iakttagande vissa öfverdrifvet minuti föreskrifter om dagliga rapporters och besigtningsbevis afgifvande, hvartill direktionen vis serligen, enligt 1817 års instruktion, kunnat anse ig berättigad, men hvilka likväl snarare utvisa stundan att låta lasarettsläkaren känna direk tionens förmanskap, än egentligen varit af sjukvårdens behof påkallade, minst vid ett lasarett. der allenast 5 sjuke åt gången skulle få vårda: och hvilka ej heller vid andra lasarett nu fö tiden ifrågasättas. Enär 2 uti omförmälde 1817 års instruktion anvisar, att lasarettsdirektionen bör med all sorgfällighet be ja inrättningens gagn och bä sta, så måste äfven alla de beslut och åtgärder. som af en lasarettsdirektion vidtagas, med allt skäl anses förestafvade af bemödandet att, efter bästa förmåga, fullgöra detta åliggande. Ett motsatt förfarande, ett beslut som endast vorc förestafvadt af en småaktig omsorg och beva randet af verkliga eller förmenta förmänsrättigheter framför underlydande, skulle vara mot nämnde syftemål stridande och bör hos en dylik myndighet icke kunna ifrågakomma. Men det ligger i sakens natur, att, till uppfyllandet af förutnämnda åliggande, direktionen i all hvad på densamma ankomma kan, bör under stödja lasarettsläkarens bemödanden för sjuk vårdens främjande, emedan sjukvårdsanstaltens bästa alltid ytterst förblifver beroende af denne lasarettsläkares nit och verksamhet, och hvarje missförstånd eller misshällighet emellan direk tionen och läkaren, som kan förlama den si ämndes bemödanden, menligt inverka på sju vården och följaktligen leda till inrättningens skada. Af skriftvexlingen i målet synes emellertid framgå, att dr Karlbergs bemöd . att åt hjelpbehöfvande sjuke upplåta tillgängliga ngplatser, så långt det verkliga utrymmet och tillgångarne medgitvit, icke af direktionen eller dess ordförande rönt det erkännamde och understöd, som detsamma skäligen torde hafva förtjent. Emellertid och -ehuru kongl. kollegium alltså icke vill betvifla att lasarettsdirektionen i Kalmar, med sina beslut uti ifrågavarande hänseende, åsyftat, att efter bästa förstånd fullgöra sitt åliggande att befrämja de sjukvårdsinrättningars bestånd och verksamhet, som blifvit ällda under dess styrelse, kan kongl. kollesium icke, med ledning af tillgängliga handlingar, nöjaktigt förklara den motsägelse, som i sådant afseende synes råda emellan uppgifterna dr Karlbergs klägoskrift och direktionens samt dess ordförandes, i anledning deraf afgifna för klaringar, hvilka jemte de remitterade handlinzarne kongl. kollegium härmedelst till hr justiicombudsmannen öfverlemnar. Stockholm den 10 Mars 1864. rOAT IT oo